Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispersion och materieforskning. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dispersion och materieforskning 105
Till skillnad från den negativa kan den positiva laddningen
aldrig uppträda utan i förening med vägbar materia. Denna
strålanalys, som jag nu i korthet berört, har av Aston utbildats till
en av de viktigaste experimentella metoderna inom atomfysiken.
I ett positivt strålknippe förekommer nämligen partiklar av
olika mas,sa (storlek) och olika hastighet. Genom en genialisk
kombination av ett elektriskt och ett magnetiskt fält lyckades
Aston förena alla partiklar med samma massa till en och
samma punkt, oavsett vilken hastighet partiklarna än hade, och
således på elektromagnetisk väg sortera partikelsvärmen.
Därmed kunde Aston bl. a. påvisa, att massan hos vilken sådan
positiv laddad partikel som helst utgjorde en jämn multipel av
väteatomens massa. Den positivt laddade väteatomen, eller
protonen som den ofta kallas, är således det andra urelementet.
Frågan blir nu på vad sätt atomerna äro sammansatta av
dessa negativa och positiva urelement. Angående
beskaffenheten av den sammansättningen lämna oss de radioaktiva
processerna och den radioaktiva strålningen, vid vilka vi i de s. k.
/?- och a-partiklarna mötas av märkliga motsvarigheter till den
ovannämnda korpuskularstrålningen i förtunnade gaser, mycket
viktiga upplysningar. Då min kollega professor Collenberg i
morgon kommer att speciellt föreläsa över de radioaktiva
fenomenen, vill jag självfallet undvika att beröra dessa spörsmål.
Jag tillåter mig att endast i förbigående erinra om den ytterst
viktiga iakttagelsen av Hutherford, att vissa atomfragment
från radioaktiva grundelement, de s. k. a-partiklarna, kunna
utan nämnvärd riktningsförändring passera rakt igenom
tusentals atomer. Endast mycket sällan händer, såsom ex. Wilsons
fotografier visa, en kraftig avböjning, och då är det en enda
atom, som är orsaken därtill. Denna kraftiga avböjning
betyder en kollision mellan a-partikeln och en atomkärna. Redan
av kollisionernas sällsynthet — 2 å 3 fullträffar på 500,000
genomskjutna atomer — kan man sluta till att atommassan
måste vara koncentrerad till en ytterst liten volym. Man plägar
uppskatta den lineära utsträckningen av atomkärnan till en
billiondels millimeter å en billiondels centimeter. Genom att iakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
