Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispersion och materieforskning. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga a-partiklarnas riktningsförändringar vid genomgång genom
tunna metallfolier söker Rutherford och hans medarbetare även
beräkna atomkärnans laddning. I den RuTHERFORDska
atommodellen innehåller således atomkärnan ett efter atomvikten
avpassat antal positiva vätekärnor, sammanhållna av ett lämpligt
antal i kärnan ingående elektroner, och omkring denna kärna
finnes ett hölje av fria negativa elektroner, lika många som antalet
fria icke kompenserade positiva kärnladdningar. En indirekt,
men tillförlitligare upplysning om kärnladdningstalets storlek
giva undersökningarna över grundämnenas röntgenspektra. Jag
syftar på den märkliga Moseleyska lagen, ävensom på de
ytterst betydelsefulla undersökningar över röntgenspektra och
deras systematik som min företrädare prof. Siegbahn utfört.
Grundämnenas spektra visa nämligen en påfallande
överensstämmelse, och jämför män två närliggande grundämnens
spektra med varandra, synes det ena elementets linjesystem i
allmänhet endast något förskjutet i förhållande till det andras.
Man kunde sålunda ordna hela raden av grundämnen i en
enda fortlöpande ordningsföljd, där ett följande grundämne har
sitt linjesystem något förskjutet åt kortare våglängder till,
jämfört med det närmast förestående grundämnets linjer; och
såsom Moseley upptäckte, bestod det en särdeles enkel relation
mellan frekvensen för besläktade linjer i röntgenspektrum och
ordningsnumret i grundämnes serien. Det låg därför rätt nära
till hands att identifiera kärnladdningstalet med
ordningsnumret, och därmed var också fastställt, huru många fria
elektroner som vid neutralt tillstånd äro anslutna till atomkärnan. För
övrigt, nyare undersökningar över a-partiklarnas avlänkning
vid genomgång genom metallfolier hava givit en omedelbar
experimentell bekräftelse härpå.. Det högsta antalet fria elektroner
har uranatomen med 92 och det lägsta har väteatomen med 1.
På sätt och vis är detta ett ganska blygsamt antal elektroner,
åtminstone i jämförelse med det antal, som den klassiska
elektronteorien vid påkommande behov kunde förutsätta. Men då
det gäller att ordna och gruppera dessa fattiga maximalt 92
elektroner, så att atombilden verkligen motsvarar och ger, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
