Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispersion och materieforskning. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dispersion och materieforskning 107
den optiska spektralanalysen, röntgenspektralanalysen m, m.
fordrar, då är antalet kanske besvärande nog. Det är Bohrs
utomordentliga förtjänst att ha kunnat bringa en viss ordning
i det omfattande observationsmaterialet och att ur enhetlig
>.syn-punkt ha tolkat detsamma. Det experimentella underlaget för
den Borhska atomteorien har visserligen förnämligast lämnats
av röntgenspektroskopien; den noggranna genomforskningen av
röntgenspektra har bragt i dagen icke blott ett flertal
homologa linjeserier, utan även märkliga finstrukturer hos linjerna.
Men även den optiska spektralanalysen har bidragit med
viktiga och svårtydda effekter. Jag vill blott påminna om
Starkeffekten. Dess utseende var på den klassiska elektronteoriens
grundval förutberäknad, man endast avvaktade effektens
uppdagande. Och när den väl upptäckts, fick teorien — och även
teorierna — på den punkten göras om.
Jag övergår nu till att med några ord redogöra för den
Bohrska atomteorien och huru man enligt densamma sökt förklara
dispersion och absorption. Den Bohrska atomteorien bygger på
två grundantaganden, nämligen existensen av strålningsfria,
s. k. stationära atomtillstånd samt kvantumreglerade
emissionsoch absorptionsprocesser. Bland de rörelsetillstånd, som äro
tänkbara inom atomsystemet, finnes det ett antal stationära
tillstånd, i vilka det råder ett slags dynamisk jämvikt, och vid
vilka partiklarna i sin rörelse följa de vanliga mekaniska
lagarna. Dessa stationära tillstånd skola vidare utmärkas
därav, att atomsystemet i dessa tillstånd icke utstrålar någon
energi. Har man t. ex. endast en elektron och en kärna, måste
elektronen röra sig omkring kärnan i en cirkel eller i en ellips,
med kärnan i cirkelns medelpunkt resp. i ellipsens ena
brännpunkt; attraktionen mellan kärnans och elektronens laddningar
balanseras av de centrifugala verkningarna av
rotationsrörelsen. Formatet på dessa cirklar och ellipser måste på något
sätt fastställas, och det sker genom anbringande av ett visst
s. k. kvantumvillkor, ;som banhastighet, radie och storaxel måste
uppfylla. Det är icke möjligt att här närmare ingå på huru
dessa villkor formulerats. Man talar sålunda om en 1-kvantig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
