Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispersion och materieforskning. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cirkulär bana; om en 2-kvantig cirkelbana och en 2-kvantig
elliptisk bana med bredden lika med halva längden; om en
3-kvantig cirkelbana och 3-kvantiga ellipsbanor med bredden lika
med 1/3 resp. 2/3 av längden; o. s. v. Av alla dessa möjliga
stationära tillstånd uppsöker atomsystemet, om det överlämnas
åt sig självt, det energifattigaste tillståndet. Uti det
nyssnämnda exemplet med elektronen och kärnan representerar den
1-kvantiga cirkelbanan det energifattigaste tillståndet. För
övrigt, en elektron på en 1-kvantig cirkelbana kring en 1-värdig
kärna är just modellen för en väteatom i dess normala och
energifattigaste tillstånd. Motsvarande gäller för andra
grundämnen, förhållandena äro endast mera komplicerade. Så har
t. ex. en Li-atom med ordningsnumret 3 i sitt normaltillstånd
2 elektroner i 1-kvantiga banor och 1 elektron i en 2-kvantig
elliptisk bana. Neon har i sitt normaltillstånd 10 st.
elektroner, av vilka 2 befinna ;sig på 1-kvantiga banor, 4 uti
2-kvantiga cirkulära banor och 4 uti 2-kvantiga elliptiska banor.
En dylik strålningsfri dynamisk jämvikt strider fullständigt
mot den klassiska elektronteoriens uppfattning.
Det andra Bohrska huvudantagandet gäller
övergångsprocesserna mellan de nyss omnämnda stationära atomtillstånden.
Som jag redan antytt, besitter atomsystemet olika
energiinnehåll i de olika tillstånden. En övergång från ett energirikare
till ett energifattigare betyder en utstrålning av energi och
vice versa. Det utsända eller absorberade ljuset är alltid
monokromatiskt. Dess frekvens är alltid proportionell mot
differensen mellan energivärdena för de båda ifrågavarande
atomtillstånden; frekvensen står således icke i något enkelt
samband med elektronrörelsen inom atomsystemet. Även på denna,
punkt står den Bohrska hypotesen i skarp motsats till den
klassiska elektronteorien. Det nyssnämnda frekvensvillkoret:
energidifferensen = den utsända frekvensen X en viss konstant (den
s. k. Planckska konstanten) är närmast att anse som ett
speciellt fall av den Einsteinska lagen — en lag av den mest
fundamentala betydelse vid alla atomprocesser, exempelvis då det
gäller energiutväxlingen mellan elektron och elektromagnetisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
