Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante August Arrhenius av fil. lic. F. Thorén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arrhenius Uppsala och Thalén för att i Stockholm hos
Vetenskapsakademiens fysiker, professor E. Edlund, finna en miljö,
som i stället för att stäcka kunde befordra hans vetenskapliga
utveckling. Hos Edlund vann Arrhenius goda materiella
arbetsmöjligheter, under det att hos Thalén det lär hava varit
mycket svårt för yngre forskare att få erforderliga apparater och
instrument. Men det viktigaste av allt var, att han hos läraren
fann den resonans och respekt för personlighet, som är
nödvändig för lärjungens rätta växt.
I Stockholm utförde Arrhenius först en undersökning över
den galvaniska polarisationens avklingande, vilken tjänade som
examensarbete för filosofie licentiatexamen. Denna avlade han
först 1884 men disputerade samma år för doktorsgrad. Palmjer
(Sv. Kem. Tidskr. 1927, 309) berättar, »att när Arrhenius
återkom från Stockholm till Uppsala för att tentera i fysik för fil.
licentiatexamen skulle Thalén ha beklagat sig över att man
begärde få avlägga examen i fysik vid universitetet efter att hava
bedrivit sina studier i landsorten.»
Hos Edlund begynte Arrhenius sin vetenskapliga bragd.
Han gjorde till sin uppgift att undersöka den elektriska
ledningsförmågan hos förnämligast vattenlösuingår av en del syror,
baser och salter. Detta gav upphovet till den elektrolytiska
disso-ciationsteorien. Om Arrhenius redan från början ville uppnå ett
speciellt mål med dessa undersökningar är ej klart. Otto
Petterson giver i sin artikel om Arrhenius i Sv. Kem. Tidskr. 1903
uttryck åt en förmodan, att Arrhenius i ämnenas elektrolytiska
ledningsförmåga såg en möjlighet att kvantitativt bestämma dem.
Som ofta vid undersökningar av detta slag fann han under
arbetets gång andra och betydelsefullare resultat än han väntat.
Sedan Ritter och Davy vid adertonhundratalets början visat,
att den galvaniska strömmen sönderdelar vatten, som genom
tillsatsen av ett salt, en syra eller bas gjorts ledande, uppställde
Grotthus 1805 den första teorien om vad som sker vid
elektricitetstransport genom en lösning. Han antog, att vid spänningens
anläggande vattenmolekylerna polariseras, vridas och
sönderslitas i sina atomära beståndsdelar. Denna teori kunde dock ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
