Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hendrik Antoon Lorentz av lektor D. Enskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde komma att föreligga, varje gång, nya fakta påvisades. 1
arbetet »Electromagnetic phenomena in a system moving with
any velocity smaller than that of light» (1904) underkastade
Lorentz problemet en ny, ännu mera djupgående undersökning
och kom till högst märkliga resultat. Han uppställde där det
system av transformationsformler för tid och rumskoordinater,
som av Poincaré kallades LoRENTZ-transformationen. Han
visade, att de transformerade fältekvationerna få i det närmaste
samma form som de ursprungliga, om man på lämpligt sätt
transformerar fältstyrkorna. I LoRENTZ-transformationen ingick
organiskt FiTZGERALD-LoRENTz-kontraktionen av längdenheten,
den LoRENTz’ska s. k. ortstiden samt dessutom en viss förändring
av tidsenheten. För att förklara kontraktionen av en kropp i
rörelseriktningen antog han, att elektronerna undergå en dylik
deformation, samt att alla massor och krafter bero av kroppens
hastighet på samma sätt som rent elektromagnetiska massor
och krafter. Över huvud taget kunde han på detta sätt förklara
det negativa resultatet av alla försök, som gjorts att påvisa en
absolut rörelse hos jorden. Han fann vidare det bekanta
relativitetsteoretiska uttrycket på elektronens rörelsemängd och
visade, att den nya formeln ungefär lika bra som Abrahams
återger resultatet av Kaufmanns mätningar. Senare mätningar ha,
som bekant, bevisat den LoRENTz’ska formelns överlägsenhet.
Från relativistisk synpunkt lider Lorentz’ arbete av vissa
brister. Med ett konsekventare behandlingssätt finner man t. ex.,
som Poincaré visade, att elektronteoriens fältekvationer äro
fullt invarianta med avseende på LoRENTZ-transformationen, och
att relativitetsteoremet alltså är strängt giltigt för alla
elektromagnetiska fenomen. Einsteins berömda arbete av år 1905,
som var skrivet utan kännedom om det LoRENTz’ska, utgick
även i övrigt från en klarare och djupare uppfattning av det
föreliggande problemet. Emellertid hade väl, även om Einsteins
avhandling icke sett dagen, den speciella relativitetsteorien snart
följt som ett oundvikligt korollarium till Lorentz’ teori.
Som redan nämnts, gav Maxwell i sin elektromagnetiska
teori i flera avseenden ofullkomliga uttryck för dielektrikas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
