Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hendrik Antoon Lorentz av lektor D. Enskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet materiens egenskaper. Lorentz utförde ett
synnerligen betydelsefullt arbete genom att systematiskt genomföra
ett atomistiskt betraktelsesätt. Han antog, att alla kroppar
innehålla små, elektriskt laddade partiklar, vilka han först kallade
joner men senare efter Stoney elektroner. Eedan hans
dispersionsteori utgick från en dylik uppfattning, vilken även i övrigt
var väl förberedd, särskilt ifråga om elektrolyterna. Ett
dielektrikum innehåller enligt Lorentz dylika partiklar, som äro bundna
vid vissa jämviktslägen, och som blott genom yttre elektriska
krafter kunna förskjutas därur. I en dylik förskjutning består
dessa kroppars dielektriska polarisation. Den Maxwellska
förskjutningsströmmen utgöres i enlighet därmed dels av en
förskjutningsström i etern och dels av en konvektionsström i
dielektrikum. Ledningsströmmen är en konvektionsström av fria,
elektriskt laddade partiklar. En kropps magnetisering beror på
ampereska strömmar.
I tomrummen mellan dessa partiklar härska oregelbundna och
snabbt växlande elektromagnetiska fält, som icke kunna direkt
iakttagas. Lorentz antog, att dessa fält uppfylla Maxwells
ekvationer för den fria etern. För områden, som innehålla ett
stort antal molekyler, men som ändå äro »fysikaliskt oändligt
små», definierade han medelvärden av de elektromagnetiska
vektorerna och visade, att de Maxwellska huvudekvationerna äro
giltiga för dessa makroskopiska vektorer.
På en polarisationselektron, som förskjutits ur sitt
jämviktsläge, verkar en elastisk kraft, som strävar att återföra den dit,
en friktionskraft samt en elektrostatisk och en magnetisk kraft.
Den elektrostatiska kraften pr enhetsladdning är dock i medeltal
ej lika med den makroskopiska fältstyrkan. Denna senare är
nämligen ett medelvärde för volymselement, som ha fullkomligt
godtyckligt läge i förhållande till molekylerna. Dessutom bör
molekylen-dipolens eget fält icke medräknas. Lorentz finner
som värde på den kraft, varom här är fråga, summan av den
elektriska fältstyrkan och en tredjedel av polarisationen. De
rörelseekvationer, som så erhållas för polarisationselektronerna,
leda direkt till bl. a. den LoRENTZ-LoRENz’ska lagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
