Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F. W. Astons undersökningar över isotopa element av fil. lic. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isobar med två enheter lägre atomnummer bildas. Liknande
gäller även för protoner. Heliumkärnor däremot upptagas ej två
och två; detta stämmer med att de sakna spin.
Andra dylika empiriska regler, vilkas teoretiska betydelse ej
är klar, äro, att element med jämnt atomnummer förekomma
rikligare än element med udda atomnummer. Likaså äro atomer
med jämnt antal kärnelektroner (—masstal — atomnummer)
vanligare än atomer med udda antal kärnelektroner.
Andra forskares resultat. Det återstår att nämna övriga
forskares arbeten på isotopernas område. Dempsters
undersökningar ha redan skildrats. T. R. Hogness och H. M. Kvalnes
ha tillämpat Dempsters metod på neon och därvid återfunnit en
linje med atomvikten 21, som visat sig på ett par av Astons
plåtar men ej med säkerhet kunnat tillskrivas neon. Astons
metod har använts av J. L. Costa på några lättare element.
G. Stetter har använt metoden för att undersöka de vid
atomsprängning utslungade partiklarna.
En helt annan, i vissa fall överlägsen metod för att påvisa
isotoper hos ett element är att undersöka de bandspektra, som
utsändas av elementets föreningar. Då våglängden för linjer i
band-spektra beror på de i molekylen ingående atomernas massor,
uppdelas linjerna i flera, om något av de ingående elementen består
av isotoper. Linjernas relativa intensitet anger de olika
isotopernas koncentration. Sådana undersökningar ha bl. a. utförts
av E,. S. Mulliken, som bekräftade existensen av en kiselisotop
med atomvikten 30, vilken Aston ansåg tvivelaktig (se sid. 32).
Senare lyckades Aston påvisa denna isotop under sådana
omständigheter, att närvaron av hydrider var utesluten. Det
märkligaste resultatet med hjälp av bandspektra har vunnits 1929, då
R. T. Birge och A. S. K ing, H. D. Babcock samt W. F. Giauque
och H. L. Johnston med hjälp av bandspektra från kol- och
syremolekyler samt olika föreningar påvisade existensen av en
kolisotop 13 och två syreisotoper 17 och 18. Upptäckten av de
senare medför tydligen, att man ej ens vid enkla element kan
jämföra den kemiskt bestämda atomvikten med den, som
bestämmes med mass-spektrograf. Den förra hänför sig nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
