Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F. W. Astons undersökningar över isotopa element av fil. lic. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett medelvärde hos syres atomvikt lika med 16 men det senare
till atom vikten 16 hos syres lättaste isotop. Skillnaden är dock
ytterst liten, då de tyngre syreisotopernas koncentration är mycket
liten. Den uppskattas av Babcock till 1: 1250 för O18 och till
högst 1: 10000 för O17. Senare har Aston funnit linjer vid 20 och
34, vilka kunna tillskrivas H201S och O16 O18; möjligheten, att de
härröra från Si28 G++ och SM är dock ej utesluten.
Separation av isotoper. Alltsedan isotopin upptäcktes ha ett
stort antal försök utförts att skilja de olika isotoperna av samma
element åt. Egentligen började försöken ännu tidigare, då det
just var de misslyckade försöken att skilja vissa radioaktiva
isotoper åt som ledde till uppställandet av isotopibegreppet.
Någon fullständig separation av isotoper har man emellertid
aldrig uppnått utan i bästa fall en viss anrikning av den eller
de lättaste isotoperna i en fraktion av ett preparat och av de
tyngsta isotoperna i en annan fraktion. Anrikningsgraden kan
då bestämmas genom mätning av atomvikten för de olika
fraktionerna, då denna ju är medelvärdet av de ingående
isotopernas atomvikt. Enklare är i allmänhet bestämning av
fraktionernas täthet. Vid gaser får man ju därur direkt
atomvikten, men även hos vätskor och fasta kroppar är tätheten
hos olika blandningar av isotoper av samma element
proportionell mot den kemiskt bestämda atomvikten, och
täthetsändringarna äro därför proportionella mot atomviktsändringarna.
Isotoper av samma element ha nämligen samma kärnladdning,
samma antal och anordning av de yttre elektronerna och därför
samma atomvolym. Detta är särskilt värdefullt beträffande
vätskor; vid fasta kroppar riskerar man, att olika förbehandling
och struktur hos proven medför täthetsändringar, som ej bero
på ändringar i halten av de olika isotoperna. Ofta arbetar man
med kemiska föreningar av det element, som undersökes; ur
täthetsändringarna får man då ändringarna i molekylarvikt.
Av alla olika metoder, som försökts eller föreslagits, är det
egentligen endast två, som lett till resultat, nämligen med
diffusion och ideal destillation. Den principiellt bästa av alla är
den av Aston föreslagna metoden att i en mass-spektrograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
