Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 13.
Nu vet man genom teoretiska utredningar av bl. a. Darwin
att den BRAGGska relationen ej är exakt giltig för
röntgenstrålarna och Larsson1 har i överensstämmelse härmed vid högt
drivna precisionsmätningar kunnat påvisa en obetydlig men
regelbunden avvikelse från den BRAGGska formeln.
Intensitetsmaxima ligga i verkligheten ej fullt ekvidistant. I ovanstående
diagram växer (ytterst svagt) l/2(Zcos Q med växande ljl. Man
kan göra reda för detta förhållande genom att tilldela kristallen
ett brytningsindex (mindre än 1), varigenom våglängden för
röntgenljuset i kristallen tydligen blir större än i luft.
Analogt borde man vid elektronstrålarna kunna tänka sig, att
avvikelserna från den BRAGGska formeln äro att tillskriva en
vid övergången till kristallen ändrad våglängd. Men denna bör
här vid övergången minskas (strålarnas hastighet ökas), emedan
förhållandena här enligt fig. 13 äro omkastade jämfört med dem
vid röntgenstrålarna. Man borde alltså här kunna tillskriva
kristallen ett brytningsindex större än 1.
1 Jmf. Larssons uppsats i detta band av Kosmos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
