Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här blir d/sin Q = D = avståndet mellan, atomraderna i det
ifrågavarande atomplanet.
Formeln anger, att diffraktionsstrålarna äro att söka på de
räta linjerna i fig. 13, men de ur vinklarna och D beräknade
värdena på våglängderna utfalla enligt denna formel större än förut.
I tabell III är våglängden för de starkaste strålarna i tabell II
angiven, beräknad dels enligt (4’) och dels enligt (8).
Tabell III.
1 A z i m u t
V
l enligt (8)
X enligt (4’)
I
i (HD •
54 volt
1.65 ÅE
1.67 ÅE
1 (1.00)
65
1.50
1.52
126
1.08
1.09
160
0.971
0.968
Tabellen anger en fullt övertygande överensstämmelse mellan
experiment och teori.
De ekvationer, ur vilka relationen (8) härleddes, tillåta
tydligen även en beräkning av ^. Om vi vända oss från det
betraktade fall, där vi ha vinkelrätt infallande stråle, till det fall,
där strålen infaller snett under infallsvinkeln Q (motsvarande
fig. 13), erhålles
(9) ni = 2d\/u2 - sin2 G,
varur ^ kan beräknas. I tabell IV, som svarar mot den undre
kurvan i fig. 13, är ^ beräknad i överensstämmelse med ekvation
(9). Det framgår att ^ varierar kraftigt med \; V (d. ä. med l):
dispersionen är stor. Vid växande hastigheter närmar sig ^
värdet 1.
Om vi ett ögonblick se tillbaka på formlerna (4’) och (4") så
framgår ur dem att kristallen enligt Schrödingers teori skall äga
ett brytningsindex ^ för elektronstrålarna bestämt av relationen:
1. i fV a- E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
