Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här är V elektronernas hastighet uttryckt i volt och E den
elek-trostatiska potentialen i kristallen, ’gitterpotentialen’, som
härrör från kristallatomernas elektrostatiska fält. E kan med god
tillnärmelse betraktas som konstant, vilket även är förutsatt vid
lösningen av ScHRÖDiNGER-ekvationen, varvid (4’) och (4")
erhöllos. Då nu värdena på ^ och V äro kända kan E beräknas ur
(10). Utfaller härvid E konstant måste detta betraktas som
ytterligare ett stöd för riktigheten av de de
Broglie—SchröDiNGERska tankegångarna. Detta visar sig även vara fallet.
Man erhåller för E värdet 16 volt.
Tabell IV.
V
\v
n
64 volt............
8.0
3
l.14
130 ............
11.4
4
1.07
216
14.7
5
1.04
327 ............
18.1
6
1.02
450 ............
21.2
7
1.01
585 ............
24.2
8
1.01
I tabell IV och i fig. 13 ligger förklaringen till en av de största
svårigheterna Davisson och Germer hade att övervinna. När
man sökte göra reda för sina iakttagelser genom att, via
relationen (4’), identifiera elektronstrålarnas spridningsmaxima med
röntgenstrålarnas, så visade det sig, att dessa spridningsmaxima
visserligen lågo efter samma räta linjer men att de ej
sammanföllo (se fig. 12). Denna avvikelse ville man då tillskriva den
omständigheten, att kristallen ägde ett brytningsindex för
elektronstrålarna men man var icke på förhand klar över, om
brytningsindex var större eller mindre än enheten. När upptagningar
liknande dem i fig. 13 gjordes, kunde man ej a priori veta vilka
elektronstrålar som svarade mot de olika röntgenstrålarna.
Davisson och Germer antogo då ursprungligen, att den första
elektronstrålen, som kan påvisas, när V växer från noll, borde motsvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
