Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raman-effekten av prof. E. Hulthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diffusa ljuset, varierande mellan 1—4 % för olika gaser.
Cabannes bekräftar dessa resultat — med undantag för argon,
som enligt Cabannes giver fullständig polarisation. Fortsatta
undersökningar av detta slag bedrevos därefter huvudsakligen
av Cabannes i Montpellier och av Raman i Calcutta, båda med
talrika medhjälpare.
Teorien för det diffusa ljusets depolarisation i gaser hade redan
utarbetats av Born (1917) och av Lord Rayleigh (1918), vilka
båda hänföra den till molekylernas anisotropi. Vida
svårtillgängligare är problemet angående ljusdiffusionen hos vätskor. I en
rad arbeten från åren 1922—23 försökte Raman och
Ramanathan påvisa, hurusom diffusionen i första hand kan tillskrivas
de termiska täthetsfluktuationérna (Jn), vilka enligt
Einsteins-Smoluchowski bestämmas av relationen:
Növ
R gaskonstanten, N Avogadros tal, /? den isoterma
kompressibilitetskonstanten, n0 meddelantalet molekyler i volymselementet
öv och T absoluta temperaturen. Vid beräkning av
depolarisationen måste hänsyn tagas till de krafter, som påverka
molekylerna. För en gas äro dessa krafter identiska med fältet i den
primära strålen, medan i en vätska förhållandena kompliceras
genom det polarisationsfält, som induceras mellan närliggande
molekyler. Små ändringar hos molekylernas verkningsytor kunna
därvid giva upphov till stora variationer uti depolarisationen
hos den diffusa strålningen. Raman och Ramanathan,
Krishnan, Cabannes, Ganz o a. uppställa formler för
depolarisationsfaktorn. Vi förbigå dessa vidlyftiga utredningar av följande skäl.
De problem, som anknyta sig till Cabannes och Ramans ovan
relaterade undersökningar, äro av ytterligt komplicerad natur
och något definitivt resultat av påtagligt värde har ännu icke
framkommit ur dessa. Härtill kommer som ett vägande moment, att
stora avvikelser förefinnas mellan de uti Montpellier och Calcutta
gjorda experimentella bestämningarna, beträffande vilkas
orsaker ännu ingen klarhet synes föreligga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
