Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiovågorna som medel till den högre atmosfärens utforskande av fil. dr B. Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än 766 Å kommer med i spelet, vilket kan beräknas ske vid 100
resp. 130 km. Denna absorption förråder sig uppenbarligen först,
d. v. s. på nämnda höjder, genom en fotoelektrisk ionisering av
atmosfären, högre upp dessutom genom uppvärmning — under
dagen. Under natten måste temperaturen i ett ozonskikt genom
infraröd emission givetvis snabbt falla, ehuru en viss
kompensation kan påräknas genom adiabatisk uppvärmning av de i sig
själva tillhakasjunkande luftmassorna. I ett kväveskikt är detta
ej säkert, eftersom dess emission är inskränkt till kortvågigare
strålning; temperaturen kan därför på höjder av storleksordningen
200 km mycket väl räknas nära oberoende av instrålningens
olikhet dag och natt. Hela denna mekanism, som måste ge
anledning till en betydande cirkulation i den högre atmosfären, är
emellertid outredd.
Det är studiet av atmosfärens elektriska ledningsförmåga
och skenbara dielektricitetskonstant, jordmagnetismens regelbundna
och oregelbundna ändringar jämte natthimmels- och norrskens
spektra som närmast synas ge möjlighet att utröna atmosfärens
täthet och sammansättning på mer än 100 km:s höjd, där man
icke har rättighet att utan vidare avböja lätta gaser som
väsentlig beståndsdel. Det är här radiotekniken just under dessa två
eller tre sista år kommit med den ena överraskande upptäckten
efter den andra, berörande övre och undre gränsvärden för
elektrontätheten som funktion av höjd, tid på dagen, året och i
solfläckscykeln. Fastän något definitivt ställningstagande till
detaljer ännu icke är rådligt, synes mig en redogörelse för denna
nya »spektralanalys» i våglängdsområdet 10—30 000 meter och ett
kritiskt refererande av nuvarande uppfattning om radiovågornas
utbredning och samband med atmosfärens konstitution böra
intressera en vidare krets av vetenskapsmän än deras, som syssla
med »radio». Detta skall alltså i det följande försökas, med
början från radiovågornas källa, sändareantennen, vilken vi
assimilera med en vertikal HERxzsk dipol på obetydligt avstånd från
marken. Denna approximation är f. ö. fullt tillräcklig i nästan
alla hittills tekniskt realiserade fall.
När strömstyrkan i en elektrisk ledare ändras, så utgår från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
