Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiovågorna som medel till den högre atmosfärens utforskande av fil. dr B. Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilket på ej för stora höjder och zenitdistanser. för till
omvändningsvillkoret
NX2>1 111 cos2
här hava vi samtidigt infört uttrycket för brytningsindex som
funktion av iontäthet i antal pr cm3 och våglängd i km, därvid
vi för enkelhetens skull antagit ionerna utgöras av elektroner.
Motsvarande ekvivalenta iontäthet N’ för andra ioner beräknas
lätt, eftersom samma brytningsresultat erhålles ur N’ ioner med
massan m som ur N elektroner med massan m, om N’ = - N:
m
en fri elektron är alltså cet. par. effektivare än 1 800 H-ioner.
Den i verkligheten viktigare ekvivalenslagen i föregående
formel gäller våglängden; den för tillbakabrytning av en stråle med
våglängden 10 X erforderliga elektrontätheten är 100 ggr mindre
än den för X behövliga. Detta ger redan en kvalitativ förklaring
till de vitt skilda ref lektionshöj der vi funno genom de två
inledningsvis skisserade grovsonderingarna. En våglängd av 600 m
behöver för sin »omvändelse» träffa på en nära 1 000 ggr större
elektrontäthet än våglängden 18 000 m; våglängden 20 m 1 000 000
ggr fler. Principiellt kan man därför säga, att sondering av
relativt låga luftlager kräver långa vågor, av de högsta däremot de
kortaste vågor, som överhuvud taget återvända till jorden.
Det är klokt att redan nu peka på en allvarlig reservation mot
försök att tillskriva Eccles’ formel och därur härledda
brytningsoch speglingslagar någon större precision än dess härledning, som
endast gäller ett oändligt homogent medium, kan tillförsäkra dem.
Liksom Snellius’ lag i kontinuumoptiken icke gäller med
mindre brytningsindex ändrar sig antingen språngvis, eller ock mycket
långsamt på en sträcka av våglängdens storlek, så äro våra
elektronräkningar stränga endast i samma ytterlighetsfall, av vilka
det första ej torde äga rum för kortare våglängder än 5 km.
Redan för våglängder av 15 å 20 km falla vi emellertid
lätteligen utanför nyssnämnda inskränkning, nämligen att det med i
huvudsak likformig iontäthet försedda mediet skall vara
oändligt tjockt; i motsatt fall måste man räkna med möjligheten, att
strålen icke kastas tillbaka, utan genomtränger skiktet, trots det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
