Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiovågorna som medel till den högre atmosfärens utforskande av fil. dr B. Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under 45° :s incidens kommer emellertid att leda en annan stråle
till vår mottagare på 200 km:s avstånd, så länge N > 600 cos2 45° =
= 300 elektroner pr cm3. Först när elektrontäthetsmaximet
nått denna gräns, och både övre och nedre sidband samt bärvåg
hos de båda magnetiska komponenterna succesivt slagit igenom
100 km:s skiktet blir mottagningen åter god, ehuru, på grund av
den större spegelhöjden, svagare än om dagen. Genom detta
skymningsfenomen är man alltså i stånd att med enkla medel
nära följa ioniseringens gång på 100 km:s höjd över marken.
Normal »fading», vilken blott innebär stora
styrkeändringar men icke ljudförsämring, förklaras genom fasförskjutning
mellan två lika starka och lika polariserade vågsystem. I den
innersta fadingzonen, som kan börja redan på 40 km:s avstånd
från sändaren, utgöres det ena vågsystemet av den direkta
vågen. I den yttre fadingzonen, som hos oss mest blivit känd
genom Langenbergstationens våldsamma fading i Skåne, utgöres
båda vågsystemen av indirekta vågor, varav somliga reflekterats
från 100, andra från 225 km:s höjd. Under inflytande av
markdämpningen kunna dessa på 500 km:s avstånd bli ungefär lika
starka (se fig. 6), varigenom tidvis nästan fullständig
utsläckning uppstår.
Vi omnämnde det konstanta jordmagnetiska fältets verkan
genom ZEEMAN-effekt framförallt på vågor av 200 m och däröver;
emellertid lida även de kortare vågorna under svåra magnetiska
störningar så, att kommunikation fullkomligt omöjliggöres. De
långa vågorna över 10 000 m påverkas likaledes, ehuru i
gynnsam riktning, av de magnetiska störningarna. Dessutom har
man hos dem ådagalagt, att dämpningen under dagen, som måste
ha sin orsak på en höjd av högst 90 km, följer solfläckscykeln och
den dagliga magnetiska variationens amplitud. Båda fenomenen
skulle förklaras genom antagandet, att ifrågavarande luftlagers
ledningsförmåga under solfläcksmaximum är 50 % större än
under solfläcksminimum. På mellanvågorna omöj liggöres under en
magnetisk storm radiomottagningen på större avstånd än 600
km, successivt på längre och längre våg; karakteristiskt nog blir
mottagningen av X = 200—500 m samtidigt god på omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
