Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gruppvågor och fasvågor av docent E. Hogner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mation har därför kunnat uppbyggas av Sohrödinger och hans
efterföljare på denna av de Broglie lagda hypotetiska grundval,
varvid vågmekaniken kommit att stå i ett förhållande till den
klassiska mekaniken, som är analogt med vågoptikens
förhållande till stråloptiken. Det bör dock anmärkas, att den
teoretiska grunden för detta samband ingalunda är exakt
utarbetad utan kan kritiseras. En viss svårighet ligger även däruti,
att vågpaketen i allmänhet sönderfalla på grund av dispersionen.
Genom experiment av Davisson och Germer ha
materievågornas interferensförmåga direkt påvisats. Beträffande den
fysikaliska betydelsen av dessa vågor, så betraktas en grupp
av dem ej såsom en materiell partikel utan såsom genom sin
intensitet i olika punkter av rummet bestämmande sannolikheten
för, att den mot vågpaketet svarande partikeln skall befinna
sig inom rumselement kring sagda punkter. En plan, rent
harmonisk våg, svarande mot en partikel, som rör sig utefter
en rät linje, kan, enär dess intensitet är fördelad utefter hela
linjens längd, ej bestämma ett läge inom något visst
längdelement A g på linjen såsom det sannolikaste för partikeln.
Däremot tillägger vågen på grund av sin definierade frekvens
v och våglängd l partikeln en viss skarpt bestämd energi E och
en likaledes skarpt bestämd impuls p enligt likheterna
_ 7 c2 E h
’ * V vi K
För att däremot den mot partikeln svarande materievågen vid
en viss tidpunkt skall bestämma partikelns läge, så att den
t. ex. ligger inom det nyss betraktade längdelementet a q på den
räta linjen, så måste materievågen utgöras av en våggrupp, ett
vågpaket, som inom det ifrågavarande området har en viss
intensitet men utanför detsamma har försvinnande amplitud.
Våggruppen tankes uppdelad enligt Fouriers teorem i harmoniska
komponenter, och det antages, att en av de längsta komponentvågorna
har våglängden X och att det går n stycken sådana våglängder
på sträckan a q, sålunda = n. För att våggruppen skall
kunna ha den nyss angivna egenskapen, så måste det inom våg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
