Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kausalitet och komplementaritet av professor O. Klein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerna på en gång, ger en undersökning av en atoms energi
alltid blott ett av de möjliga energivärdena.
Atomen är som sådan en individ, och samma gäller om alla
de olika slagen av »partiklar» man möter i naturen. Taga vi
exempelvis elektronen framgår dess odelbarhet därav, att varje
mätning av dess elektriska laddning eller massa alltid ger
samma bestämda värden. Tänka vi åter på sammansatta
partiklar som atomer eller molekyler, så är det visserligen sant att
de kunna delas; dock så länge de icke utsättas för starka
ingrepp framträda de i sina verkningar hela. Även dessa
sammansatta partiklar utgöra som sådana individer; de kunna icke
delas i godtyckliga delar — som ett bröd kan delas — utan
deras delning betyder skapandet av nya bestämda individer. Det
är detta drag av individualitet i naturen, som ligger till grund
för atomteorien.
Det märkliga dilemmat: partiklarnas stränga individualitet
å ena sidan och vågbeskrivningens otvivelaktiga riktighet å
andra sidan, har utgjort utgångspunkten för en djupgående
analys av grundvalarna för kvantateorien. Tack vare detta
arbete, som framför allt utförts av Bohr, och vartill även
Heisenberg lämnat viktiga bidrag, kunna vi nu — trots den
skenbara motstrid vi först möta — känna oss trygga med
avseende på kvantateoriens motsägelsefrihet.
Låt oss för att göra saken tydligare med Bohr betrakta
följande tankeexperiment. Vi tänka oss att partiklar med given
hastighet och rörelseriktning flyga vinkelrätt mot ett tunt
skikt, i vilket de påverkas av en intensiv kraft, så att det
kostar en partikel ett bestämt arbete att genomtränga skiktet.
Enligt den vanliga mekaniken har man nu två fall. Antingen
är partikelns hastighet så stor att dess rörelseenergi kan
prestera detta arbete; partikeln tränger då igenom skiktet. Eller
också är rörelseenergien mindre än detta arbete i vilket fall
partikeln kastas tillbaka. Med kännedom om partikelns hastighet
kan man sålunda förutsäga vad som kommer att inträffa.
Enligt kvantamekaniken ställer saken sig i allmänhet helt
annorlunda. Ett tunt skikt av det nämnda slaget kan nämli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
