Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spektroskopiska isotopundersökningar av fil. lic. G. Stenvinkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varvid i stort sett samma resultat erhölls. Engelsmännens resultat
kan sammanfattas på följande sätt. Linjer, som uppkomma
genom övergångar från olika begynnelsetillstånd till samma
sluttillstånd visa samma isotopeffekt, men linjer med samma
begynnelsetillstånd men olika sluttillstånd olika isotopeffekt. De ha
endast undersökt fyra olika sluttillstånd, ej det med lägsta
energien men de fyra närmaste. Av dessa bilda tre en naturlig
tripplett med likartat spinn, och de visa även samma isotopeffekt.
Värdet på ovanstående bråk blir här 368 • 10–8. För det fjärde
tillståndet erhålles däremot värdet 437 • 10-8. Överensstämmelsen
med det beräknade värdet (2) är dålig, men räkningen är dels
utförd för det förenklade fallet av en yttre elektron och dels
under förutsättning av, att det elektriska fältet är lika för de
båda isotoperna. Vilkendera av dessa omständigheter, som
förorsakar den stora avvikelsen, torde vara svårt att avgöra. Det
förhållandet, att de energirikare nivåerna visa samma
isotopeffekt, medan de energifattigare visa olika isotopeffekt, tycks
peka på att det är den senare omständigheten, som förorsakar
avvikelsen. Ty en olikhet i fältet bör göra sig mera gällande
för de energifattigare inre elektronbanorna än för de
energirikare yttre banorna.
Även för några andra atomers linjespektra har man mätt
isotopuppspaltningen, nämligen för litium, bly, tallium och
kadmium.
För bly och tallium är uppspaltningen avsevärt större (c:a
80 gånger) än den väntade. Denna avvikelse har förklarats
härröra av de båda isotopernas olika fält.
Åtskilliga grundämnens spektrallinjer ha vid tillräcklig stark
upplösning visat sig bestå av flera nära liggande komponenter;
spektrallinjen företer hyperfinstruktur. För att förklara denna,
föreslog Pauli, att man skulle tillskriva atomens kärna ett
impulsmoment (spinn) För kadmium erbjöd sig emellertid
svårigheter, då intet hel- eller halvtalsvärde på i, gav de
experimentellt funna komponenterna. Schuler och BrucK
antog då, att fyra av kadmiums isotoper, de med jämn atomvikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
