Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Faraday av fil. lic. A. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tygelse om det nära sammanhanget mellan kemisk af finitet och
elektrisk verkan. I fantasien ser han hur varje atom är
förbunden med en elektricitetsladdning, och när han tänker på
vilka elektricitetsmängder som behövas för att frigöra rätt
obetydliga viktsmängder kemiskt bunden materia, får han en
överväldigande föreställning om vilka oerhörda
elektricitetsmängder som måste finnas i varje masspartikel.
Han föres nu över till teorien för de galvaniska elementen
och försöker utreda frågan om var källan till deras elektricitet
är att söka. På denna punkt rådde nämligen delade meningar,
och stridens vågor gingo höga mellan de forskare, som i likhet
med Volta förklarade elementets elektriska verkan bero endast
på kontaktelektricitet, och dem, som antogo, att kemiska
krafter orsaka strömmen. Faraday, som redan funnit det nära
sammanhanget mellan kemiska och elektriska krafter, anser det
naturligaste vara att söka strömmens ursprung i kemiska
omsättningar inom elementet; för att bevisa att så är fallet
utför han en serie experiment och finner sitt antagande
bekräftat. Faraday lyckades emellertid ej övertyga kontaktteoriens
anhängare, han blev motsagd och fann sig föranlåten att ännu
en gång taga upp frågan till behandling. 1839 framlägger han
alltså ytterligare ett arbete över galvaniska element och
beskriver nya experiment. Till sist använder han ett argument, som
genast borde ha avgjort saken, om motståndarna blott varit i
stånd att fatta dess vikt. Han framhåller nämligen, att
kontaktteorien skulle innebära ett skapande av kraft, olik varje
annan erfarenhet. »Vore kontaktteorien sann, då skulle ett
perpetuum mobile vara möjligt och det skulle icke innebära
någon svårighet att med utgångspunkt från en elektrisk ström,
orsakad blott genom kontakt, framställa en elektromagnetisk
apparat, som i evighet skulle åstadkomma mekaniska
verkningar.»
Detta Faradays uttalande publicerades tre år innan Robert
Mayer framlade sina åsikter om energiens oförstörbarhet och
innan Joule utfört sina berömda experiment. Övertygelsen
om att ett perpetuum mobile är omöjligt och stridande mot all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
