Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Faraday av fil. lic. A. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarenhet fanns alltså redan dessförinnan hos Faraday och
säkerligen också hos många andra forskare, fast principen
icke klart formulerades. Faraday anför för övrigt i en not ett
uttalande av Dr Eoget från 1829, där fullkomligt samma
synpunkter på kontaktteoriens orimlighet framhållas. »Den skulle
innebära att en kraft utan att mattas fortsätter att verka med
oförminskad styrka och frambringa en effekt, som aldrig
upphör.»
Så mycket egendomligare är det, att Faraday sedermera
aldrig helt fattade energiprincipens innebörd. År 1857
framlägger han i en uppsats sina tankar »om kraftens
oförstörbarhet» ; ehuru han där citerar Helmholtz’ arbete med samma titel,
står han tydligen delvis främmande för de däri framlagda
idéerna. I viss mån beror detta kanske på den olyckliga
nomenklaturen; »kraft» användes då ännu för att beteckna energi.
Faraday uppställer spörsmålet, hur det faktum, att
tyngdkraften varierar omvänt som kvadraten på avståndet, kan
förenas med principen om kraftens oförstörbarhet. I hans
föreställning måste en del av gravitationskraften, då avståndet
mellan massorna ökas, förvandlas till en annan kraft, om vars
existens han visserligen är övertygad men som han förgäves
efterforskar.
Det är intressant att i Faradays arbeten följa, huru teorierna
växa fram i hans fantasi. Under sina studier över
elektrolyter blev han övertygad om att de elektriska krafterna icke
endast ha sitt säte i elektroderna, utan att de utbreda sig genom
elektrolyten från pol till pol. Han tänker sig, att den
elektriska kraften åstadkommer en polarisation av molekylerna
och tvingar dem att ställa in sig i strömmens riktning. Detta
är möjligt endast i flytande ämnen, och häri ser Faraday
förklaringen till den erfarenhet han gjort, att endast vätskor leda
elektrolytiskt. När spänningen nått en viss styrka, modifieras
genom elektriska krafter den kemiska affiniteten hos de
partiklar och molekyler genom vilka strömmen passerar, de få
förmåga att verka kraftigare i en riktning än i den motsatta
och komma att vandra genom vätskan, oupphörligt utsatta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
