Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Faraday av fil. lic. A. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kondensator, som kunde förses med olika dielektrika, såsom
schellack, glas, svavel, m. fl. och konstaterade, att varje ämne
hade sin särskilda verkan (specific inductive capacity) eller,
som vi numera säga, varje dielektrikum karakteriseras av sin
givna dielektricitetskonstant.
I samband med dessa undersökningar stå också de experiment,
Faraday utförde för att utröna, om elektricitet kan förekomma
utan närvaro av materia som ett särskilt fluidum, eller om den
blott är att betrakta som en kraftverkan hos materian Rksom
gravitationen. Försöken att bevisa elektricitetens självständiga
existens genom att åt någon substans ge en oberoende laddning
misslyckades fullkomligt. Dessa negativa resultat kommo
Faraday att betrakta elektrisk influens och elektriska krafter
som en verkan av materiens partiklar, inom vilka positiv och
negativ elektricitet alltid utvecklas i fullkomligt lika mängd.
Varje isolerad ledare, t. ex. en liten kula i mitten av ett rum,
betraktades av Faraday som den inre beläggningen hos en
Leydnerflaska, rummets väggar äro ytterbeläggningen, och
genom luften gå kraftlinierna från den elektriserade kulan till
väggarnas influensladdning.
Faraday påpekar, huru redan Coulomb visat, att endast
ytladdningar och aldrig rymdladdningar förekomma hos ledare
och att ingen möjlighet ännu upptäckts att ge en ledare en viss
slags laddning utan att denna samtidigt stått i samband med
en lika stor laddning av motsatt tecken. Med avseende på
oledare var förhållandet ej lika tydligt, och Faraday utför en rad
experiment i avsikt att i en isolator framkalla en självständig
rymdladdning av antingen positiv eller negativ elektricitet. Det
var vid dessa försök som Faraday lät bygga sin berömda bur
— en kub av kopparnät med 12 fots kant, i vilken han
inneslöt sig själv och sina mätinstrument. Alla ansträngningar att
ladda luften i denna bur voro fullkomligt fruktlösa; den
känsligaste elektrometer därinne gjorde intet utslag, fastän burens
utsida var kraftigt laddad och utsände starka gnistor och
spetsurladdningar. Faraday ansåg sig med dessa experiment ha
visat, att varje elektrisk laddning medför influens och alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
