Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Faraday av fil. lic. A. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närvaro av två slags elektricitet. — Influens förefaller alltså
vara det viktigaste vid alla elektriska fenomen och tycks
huvudsakligen vara en verkan av närbelägna partiklar, vilka
polariseras, så att de erhålla positiva och negativa delar. Genom
deras förmedling fortplantas och upprätthålles den elektriska
kraften på avstånd. Själva influensverkan kan uppfattas som
utövades den utefter linier mellan de begränsande, laddade
ytorna.
Med hjälp av dessa elektriska kraftlinier förklarar Faraday
den statiska elektricitetens alla kraft- och influensverkningar.
Intresset drages från de laddade föremålen till de fenomen, som
utspelas i mellanliggande media och vilka bli det väsentliga.
De uppträdande laddningarna ha blott sekundär betydelse, de
äro ju endast kraftliniernas ändpunkter.
Som en illustration till sin teori utför Faraday följande
experiment: I ett glaskärl slås klar terpentin, vari lägges
torrt, vitt silke, skuret i mycket små bitar. Två
metallelektroder doppa ned i vätskan, den ena laddas med en
elektricitetsmaskin, den andra avledes till jorden. Silket samlar sig
ögonblickligen från alla delar av vätskan och bildar ett band
av partiklar mellan elektroderna, vilket åter faller sönder, så
snart elektricitet ej längre tillföres. Silkets ledningsförmåga
är utomordentligt liten, fenomenet beror enligt Faraday på att
var och en av dess smådelar polariseras, alldeles som det sker
med järnfilspån mellan två magnetpoler.
Faradays föreställningar om elektriska och magnetiska
kraftlinier, som haft så stor betydelse för vetenskapens vidare
utveckling, voro för honom själv en vägledare till fruktbärande
försök. En annan idé, som också sporrade Faraday till att
anställa talrika experiment, var hans övertygelse att alla
naturkrafter äro besläktade och stå i ömsesidigt beroende av
varandra. Även ljuset borde sålunda enligt Faradays
uppfattning ha någon relation med andra kända fenomen, och denna
uppfattning kom honom att anställa talrika försök. De första
beskriver han i sitt arbete över elektrolyter — han tänkte
nämligen, att elektriska spänningar inom den ledande vätskan skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
