Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronens egensvängningar i förtunnade gaser av fil. dr. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
görelse nyligen utkommit. Även i England pågå försök i denna
riktning.
Den första experimentella undersökningen av den magnetiska
egensvängningen utfördes av förf. på hösten 1928. Anoden
och gallret i ett mindre sändarrör S kopplades till vardera polen
på vridkondensatorn C i en resonanskrets, i vilken av en i närheten
uppställd rörsändare R inducerades svängningar med 8 m
våglängd. Se fig. 3. Strömstyrkan i resonanskretsen bestämdes med
Fig. 3.
hjälp av en induktivt kopplad kristalldetektor K och en
spegelgalvanometer G. Genom att avläsa dennas utslag vid olika
inställningar av vridkondensatorn i resonanskretsen erhölls en
resonanskurva. Om nu elektroner infördes mellan galler och anod genom
att rörets glödkatod upphettades och bragtes på ett par volt
lägre potential än galler och anod, så ändrade resonanskurvan
form och läge på grund av ändringen i kapacitet och
ledningsförmåga genom elektronernas närvaro. Då slutligen ström sändes
genom en magnetiseringsspole M, som omgav röret, varierade
kapacitetsändringen och ledningsförmågan i stort sett som teorin
fordrar; maximum av ledningsförmåga och teckenomkastningen
för kapacitetsändringen kom dock vid en 15 % högre fältstyrka
än den beräknade. Vid dessa preliminära försök kunde man ej
vänta sig full överensstämmelse med teorin, bl. a. därför att
försöksröret var mycket högt evakuerat och elektronernas fria
våglängd mångdubbelt större än rörets dimensioner. Under sådana
förhållanden är det tydligen ej tillåtet att bortse från väggarnas
inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>