Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronens egensvängningar i förtunnade gaser av fil. dr. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under 1929—1931 fortsatte försöken med en betydligt
förbättrad apparatur, som emellertid i huvudsak var byggd efter samma
princip. Efter en del misslyckade försök konstruerades två olika
försöksrör. I båda var den verksamma kapaciteten mellan två
runda, parallella kopparplattor, i det ena röret med 5 cm diameter
och 2 cm avstånd, i det andra med 8 cm diameter och 3 cm
avstånd. Rören fylldes med helium, neon eller argon om 0.03—
0.13 mm tryck. Den ena plattan var perforerad, och elektroner
från en glödkatod sändes genom hålen in mellan plattorna. Den
Fig. 4.
accelererande spänningen var minst lika med gasens
ioniseringsspänning och låg mellan gränserna 20—220 volt. Härvid bildades
dels långsamma sekundärelektroner, vilkas energi var av
storleksordningen 1 volt, dels positiva ioner, vilka neutraliserade
elektronernas negativa rumladdning.
Som exempel på försöksresultaten må tjäna fig. 4, som ger
resultatet av ett försök med det mindre försöksröret, fyllt med
argon av 0.064 mm tryck. Accelererande spänningen var 20 volt,
sammanlagda elektron- och ionströmmen 30 och våglängden
4.447 m. Som abscissa har avsatts strömstyrkan genom magnet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
