Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronens egensvängningar i förtunnade gaser av fil. dr. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. J. Thomson ansåg, att ekv. (4) ej endast gällde för det nyss
behandlade plana fallet. Han härledde utan några speciella
förutsättningar om ionisationstäthetens fördelning i rymden på ett
elegant sätt ekvationen
Här är g överskottet av positiv laddningstäthet över negativ
efter en rubbning av jämvikten. Han drog härav den slutsatsen,
att man alltid måste ha en egensvängning med den av ekv. (4)
angivna frekvensen. Denna slutsats förefaller ej att vara
berättigad, och man kan också lätt finna fall, där ekv. (4) ej är uppfylld,
t. ex. vid ett sfäriskt eller cylindriskt plasma med överallt lika
stor ionisationstäthet. 1 senare faller får man tänka sig
elektronernas förskjutning vinkelrät mot cylinderns axel; vid
förskjutning parallellt med axeln fås alls intet återförande fält, om
cylindern är oändligt lång. I allmänhet får man över huvud taget
intet konstant värde på den återförande kraften även om N är
konstant.
Trots detta har den av ekv. (4) angivna frekvensen ett stort
intresse. Om man nämligen i uttrycket (1) för K bortser från
sammanstötningar med gasmolekylerna (sätter v = 0) och tillfogar en
term för de positiva ionerna, så finner man
co2 \mJtMJ- 7in2\m +M)
(6)
Man ser, att för den av ekv. (4) angivna frekvensen blir K = 0.
Vid denna frekvens blir alltså brytningsindex noll, en
elektromagnetisk vågs fashastighet oändlig och dess grupphastighet
noll. Vågor med lägre frekvens än denna kritiska kunna ej
fortplanta sig genom plasmat.
Tonks och Langmuir härledde 1929 ekv. (3), som är ett
specialfall av (4). De voro även av den åsikten, att den gäller allmänt.
De undersökte särskilt det fall, då ionisationstätheten N är
konstant men förskjutningen f varierar från punkt till punkt. Man
får tydligen även i detta fall rumladdningar och ett därav fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
