Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronens egensvängningar i förtunnade gaser av fil. dr. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallat elektriskt fält. Detta fall synes mindre väl ansluta sig till
förhållandena vid hittills utförda försök än antagandet om
konstant | och variabelt N.
En nyligen utkommen avhandling av Tonks (1931) innebär
ett väsentligt framsteg. Häri frångås antagandet om en av
ionisationsfördelningen och plasmats form oberoende egenfrekvens.
Tonks utreder mera ingående än och oberoende av förf.
inflytandet av ionisationens fördelning i rummet och behandlar bl. a.
ett par specialfall, då ionisationen i motsats till i de ovan
omnämnda fallen varierar kontinuerligt. Han finner i dessa fall två olika
egenfrekvenser. Vidare undersöker han det även av förf. påpekade
inflytandet av mätelektroderna. Rumladdningarna vid plasmats
gränser framkalla nämligen på mätelektroderna influensladdningar,
som återverka på fältet i plasmat och därmed på
egenfrekvensen. Man kan då strängt taget ej tala om någon egenfrekvens
hos plasmat för sig utan endast om en egenfrekvens för plasmat
tillsammans med mätelektroderna och den krets, i vilken de äro
inkopplade.
För fullständighetens skull må slutligen nämnas en av
rumäniern Jonescu 1931 uppställd teori, vari han, ehuru han ej
uttryckligen säger det, tydligen tänker sig de positiva ionerna
anordnade i ett kubiskt gitter med en elektron mitt på varje
förbindelselinje mellan två ioner. Elektronerna tänkas vibrera
vinkelrätt mot denna förbindelselinje. Förutsättningarna motsvara
emellertid ej verkligheten, och om de också gjorde det, så vore
elektronernas jämvikt labil för förskjutningar parallellt med
ionernas förbindelselinje.
De försök, som utförts över rumladdningsegensvängningar, gå
i två olika riktningar: dels undersökning av de tvungna
svängningar, i vilka elektronerna försättas av ett yttre elektriskt
växelfält, dels observation av spontant uppträdande svängningar. Vid
det förra slaget av försök skulle man kunna upptaga
resonanskurvor på så sätt att det yttre fältets frekvens varierades och
elektronsvängningens amplitud för varje värde på fältets frekvens
bestämdes. Detta är nämligen möjligt genom att mäta kapaciteten
mellan de två elektroder, mellan vilka växelspänningen tillföres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
