Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vågföreställningens betydelse för atomteorien av prof. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄMFÖRELSE MELLAN VÅGGRUPPERS OCH
PARTIKLARS RÖRELSER.
Hittills ha vi endast talat om likheten mellan de lagar, som be
stämma banorna för partiklar å ena sidan och ljussignaler eller
allmänt små vågstörningar å andra sidan. För att få analogien
mellan de två slagen av fenomen att framträda så fullständigt
som möjligt måste vi även sysselsätta oss med tidsförloppen. En
ljussignal betyder en vågstörning, som i ett visst ögonblick sträcker
sig över ett begränsat område av rummet bestämt av storleken
hos den bländare, som släpper fram ljuset, och av den tid
bländaren hålles öppen. Till en sådan ljussignal hör, strängt taget,
icke en bestämd våglängd och icke heller en bestämd
fortplantningsriktning, utan den representerar en superposition av rena
vågor med var sitt svängningstal och var sin
fortplantningsriktning, som ge sig till känna vid en tillräckligt noggrann analys av
signalen. En dylik våggrupp kommer tydligen, på grund av
olikheterna mellan partialvågorna med avseende på
fortplantningsriktning och utbredningshastighet, så småningom att spridas över
ett större och större område av rummet och därigenom att bli
allt mer olik en partikel.
Emellertid har man ofta — i synnerhet i optiken — med så
små våglängder att göra, att man för många ändamål kan nöja
sig med att betrakta våggrupper, vars utsträckning är oerhört stor
i förhållande till våglängden och dock försvinnande liten jämförd
med apparaternas dimensioner. I detta fall kan man operera med
våggrupper, vars rena vågor praktiskt taget ha samma våglängd
och fortplantningsriktning, och man kan tala om vågstörningens
ort vid en given tid och ändå tillskriva den en bestämd våglängd
och fortplantningsriktning. Man försummar härvid den ringa
spridning av gruppen, som, strängt taget, alltid förekommer. I
denna tillnärmelse, den geometriska optikens gränsfall, kan en
vågstörning jämföras med en partikel. Den beskriver sålunda en
bestämd bana, nämligen strålen, och har följaktligen i ett givet
ögonblick även en bestämd hastighet.
q—312870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
