Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vågföreställningens betydelse för atomteorien av prof. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid i formel precis till kvantregeln (6), som med p = ho
antar formen
De stationära tillstånden skulle sålunda representeras av
egen-svängningar hos en vågrörelse, för vilken sambandet mellan
svängningstal och vågtal motsvarar sambandet mellan energi och
rörelsemängd. Detta är huvudresultatet av de Broglies
betraktelser. Jag skall nu försöka att ge en föreställning om hur dessa
vidare utvecklats genom Schrödinger.
På samma sätt som interferensfenomenen först gjorde
införandet av undulationsteorien för ljuset oumbärligt, leder den nämnda
tydningen av de stationära tillstånden konsekvent till kravet på
den klassiska mekanikens ersättande av en kvantmekanik, där
vågföreställningen spelar en väsentlig roll. Vi ha sett att likheten
mellan en partikel och en våggrupp strängt taget förutsätter, att
man kan operera med våglängder, som äro försvinnande små
jämförda med de dimensioner, som spela en roll vid experimenten
i fråga. Nu är det klart, att detta villkor omöjligt kan vara
uppfyllt vid atomernas lägre stationära tillstånd, där enligt den
nyssnämnda tydningen av kvantreglerna hela »banan» endast omfattar
ett fåtal våglängder. I själva verket kom man rätt snart
underfund med, att den ovannämnda, på den vanliga mekaniken
byggande beskrivningen av de stationära tillstånden, icke låter sig
genomföra, utan stöter på inre motsägelser utanför de höga
kvanttalens gränsfall. Man förstår därför att Schrödinger, som försökte
att utbygga den de Broglieska teorien kunde jämföra situationen
i atomteorien med optikens tillstånd, då man vid böjnings- och
interferensfenomenen mötte gränserna för strålebegreppets
användbarhet. Från denna synpunkt motsvarar redogörelsen för
de stationära tillstånden med hjälp av klassisk mekanik
tillsammans med kvant-regler de särskilt under undulationsteoriens
(7)
UPPSTÄLLANDET AV VÅGEKVATIONEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
