Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vågföreställningens betydelse för atomteorien av prof. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilken, som bekant, spelar en viktig roll för tydningen av
bandspektra. Medan den äldre kvantiseringsregeln fordrade, att denna
skulle vara proportionell med kvadraten på kvanttalet, gav den
nya teorien i stället för j2 uttrycket j (j + 1), vilket i det
närmaste betyder, att det hela talet / ersattes med ett »halvtaligt»
kvanttal j + Va- Rent empiriskt hade det också redan visat sig,
att man uppnådde en långt bättre översikt över bandspektra
genom att räkna med halvtaliga i stället för heltaliga kvanttal.
Omkring ett halvt år före framkomsten av Schrödlngers
vågekvation hade de båda nämnda resultaten uppnåtts med hjälp
av Heisenbergs kvantmekanik, som framgått ur helt andra
synpunkter än den Schrödingerska teorien. Det låg nära till hands,
att förmoda, att denna överensstämmelse ej var tillfällig, utan
bottnade i en inre släktskap mellan de båda teorierna. Det lyckades
också snart Schrödinger att visa, att en sådan släktskap i själva
verket består, så att bägge metoderna alltid måste ge samma
energivärden for de stationära tillstånden.
Efter påvisandet av detta samband • mellan de båda teorierna
kunde man möjligen-ha undrat om Schrödingerekvationen kunde
göra någon egentlig nytta, då man redan hade Heisenbergs teori.
Schrödlngers teori betyder dock redan rent metodiskt i många
fall ett stort framsteg, i det den för de nya och ofta svårlösta
matmatiska problem, som man stötte på längs den Heisenbergska
vägen, tillbaka på en gren av matematiken, som under långa
tider utgjort ett huvudobjekt för matematikernas forskning. Men
även i principiellt avseende ledde Schrödingerekvationen just vid
kontakten med den Heisenbergska idékretsen till ett viktigt
framsteg. Den sistnämnda teorien utgjordes icke blott av en metod
till bestämmande av de stationära tillståndens energivärden, utan
tillät framför allt en beräkning av alla möjliga storheters
medelvärden i de stationära tillstånden och, i samband härmed, en
exakt bestämning av sannolikheterna för övergångar från ett
stationärt tillstånd till ett annat. Just i detta avseende betydde
den Heisenbergska teorien ett mycket väsentligt framsteg utöver
Bohrs formulering av korrespondensprincipen, som endast tillät
ett ungefärligt uppskattande av dessa storheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
