Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vågföreställningens betydelse för atomteorien av prof. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elektroner. Fria elektroner i vakuumrör däremot uppförde sig ju
skenbart som klassiska patriklar, vilket kunde tyda på, att det
kanske dock stod illa till med de ifrågavarande idéernas riktighet.
Enligt de Broglies formler är nu vågtalet proportionellt med
elektronernas rörelsemängd, och denna är i försöken proportionell
med kavadratroten ur det spänningsfall, som elektronen har
genomlöpt. Våglängden blir sålunda omvänt proportionell mot
kvadratroten ur spänningsfallet. Nu visar man lätt, att ett spänningsfall
lika med väteatomens ioniseringsspänning i normaltillståndet
(13.5 volt) betyder en våglängd, som är 2n gånger väteatomens
»radie» i samma tillstånd (0.53 • 10–8 cm.). En spänning om en volt
skulle sålunda betyda en våglängd på 12 Å. I försöken måste
spänningen nu vara en hel del högre än en volt om elektronerna
skola kunna sägas ha en väldefinierad hastighet. Det rör sig
sålunda om vågor av ungefär samma längd som vid
röntgenstrålarna; och när man minns hur svårt det på sin tid var, att påvisa
dessa strålars vågnatur, kan man ej förvånas över, att de vanliga
försöken icke givit någon antydan om vågegenskaper hos
elektronerna.
Efter framkomsten av Schrödingers vågekvation dröjde det
emellertid inte länge innan amerikanerna Davisson och Germer
lyckades att påvisa en liknande selektiv reflexion av elektroner
mot kristaller som den man erhåller med röntgenstrålar, och som
en gång i tiden lämnade ett så slående bevis för dessa strålars
vågnatur. Ur dessa experiment kunde våglängderna bestämmas
och befunnos vara i bästa överensstämmelse med de Broglies
formler. Andra interferensförsök ha senare utförts av flera
forskare och ha, samtidigt som de bekräfta vågmekaniken, fått stor
betydelse för kristallanalysen. Även vid tyngre partiklar, där
saken ställer sig betydligt svårare än vid elektronerna, har det på
sista åren lyckats att få fram interfernsverkningar.
DE BROGLIEVÅGORNAS SYMBOLISKA BETYDELSE.
Under denna redogörelse för våguppfattningens framgångar kan
läsaren ha frestats att fråga om vi icke med vågmekaniken upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
