Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenångans kondensation i atmosfären och molnens konstitution av docent H. Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en splittring av droppar i atmosfären. Molndroppar synas
splittras i stark turbulent luft i förhållandet 2n.
Emellertid äro dessa antaganden arbetshypoteser, som måste
uppställas för att komma vidare. Ur de samlade fakta kan jag
tillsvidare endast formulera en säker slutsats:
Droppfördelningen måste alltid oberoende av saltkoncentrationen inträda
vid en bestämd given droppradie. För att komma vidare är det
nödvändigt att känna denna radie, det fordras kännedom om på
vilket sätt saltet tillföres atmosfären, i vilka mängder och huru
fint fördelat.
Inflytandet av antalet kärnor.
Vid en termodynamisk undersökning av kondensationen på
hygroskopiska kärnor kommer man mycket snart till insikt om
svårigheten att ut från klassiska föreställningar förklara
droppgrupperna. En sådan undersökning möter inga teoretiska
svårigheter, men väl ett oerhört räknearbete. Man finner därvid först
av enkla betraktelsesätt att antalet kondensationskärnor spela
en mycket väsentlig roll. Det är ju klart, att en fördubbling av
antalet kärnor måste leda därtill, att efter en bestämd avkylning
endast hälften så stora droppar bildas. Det är också klart, att
antalet kondensationskärnor åtminstone teoretiskt kan vara så
stort, att inga synliga moln — moln i vanlig mening, väl diffusa
slöjor — kunna uppkomma. Det finnes icke så mycket vatten, att
dropparna kunna växa till den storlek, att ett moln bildas. Då
ångmängden i luften är en temperaturfunktion, beror det antal,
som härvid erfordras, på temperaturen. Av detta drager man
omedelbart den slutsatsen, att koncentrationen och dropparnas
storlek efter en bestämd avkylning måste bero på kärnornas antal.
Det förefaller mycket egendomligt, att ingen gjort dessa
överläggningar under de 60 år man känt betydelsen av kärnorna. En formel
giver ett koncentrerat uttryck av detta resonemang. Om K
betecknar mängden vattenånga, som vid avkylningens början
förekommer i atmosfären, så kan man lätt beräkna den ångmängd x,
som finnes sedan dropparna nått en bestämd storlek. Om a3 har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
