Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysikens rumskonstruktion av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en beskrivning i matematisk form av den genom de fysiska
mätningarna uppenbarade verkligheten är möjlig, denna tro på en
harmoni mellan verklighetens värld och talens värld, den fanns
redan hos en av antikens tänkare, Pytagoras. Underlaget för
Pytagoras’ lära var enligt vårt sätt att se obetydligt. Det var
sambandet mellan grundtonen hos en sträng med bestämd
spänning och dess längd. Det var emellertid tillräckligt för att
Pytagoras därpå skulle kunna grunda hela sin teori för
korrespondensen mellan verkligheten och talen. Det var emellertid
icke lång tid, som denna teori behöll sin makt över sinnena.
Pytagoras själv bragte den på fall genom en av sina vackraste
upptäckter, den elementargeometriska sats, som bär hans namn.
Av denna sats följer nämligen, att förhållandet mellan
diagonalen och sidan i en kvadrat varken kan vara ett helt tal eller ett
bråk. Nu kände man på denna tid inga andra tal än de hela
talen och bråken. Det fanns alltså en verklighet, som icke kunde
uttryckas genom ett tal. Detta blev dödsstöten åt Pytagoras’
talmystik. För den, som känner de logiska svårigheter, med
vilka våra dagars matematik och fysik ha att kämpa, är det
icke utan intresse att tänka på den svårighet, som bragte den
antike föregångaren till vår tids matematiska naturvetenskap
på fall.
För Pytagoras och hans lärjungar var förhållandet mellan
diagonalen och sidan i en kvadrat, sådant det framgår ur Euklides’
geometri, en realitet. För en fysiker vilar denna uppfattning på
en överskattning av det logiska, rationella elementet av vår
kunskap. En längdbestämning måste vila på en mätning. Ingen
längd kan alltså vara given med större noggrannhet, än vad en
mätning kan ge. Att säga, att ett förhållande mellan två längder,
exempelvis förhållandet mellan diagonalen och sidan i en kvadrat,
är givet med absolut noggrannhet är en meningslöshet. En
geometri, som leder till en sådan meningslöshet, kan icke vara
fysikens geometri.
De 2000 år och mera, under vilka Euklides’ Elementa varit
västerlandets lärobok i geometri, vittna till fyllest, att detta
verk från matematisk-logisk synpunkt är ett mästerverk. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
