Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysikens rumskonstruktion av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvärtom, mätta med denna geometris mått, på ett lagbundet
sätt ändra sina dimensioner, då de flyttas eller vridas i rummet.
Mätta med den till grund lagda geometriens mått skola de
däremot ha oföränderliga dimensioner. Det är klart, att den optik,
som vi på grundval av detta antagande skulle erhålla, skulle
skilja sig från vår nuvarande optik. Men det är också klart, att
denna skillnad icke beror därpå, att vi infört en ny geometri,
utan därpå, att vi gjort ett nytt fysiskt antagande.
Vi ha sett, att i den sfäriska geometrien summan av
vinklarna i en triangel är större än två räta. I den
Bolyai-Lobat-schewskyska geometrien är däremot vinkelsumman mindre än
två räta. Man ser, att härigenom en möjlighet yppar sig att
genom mätning pröva, vilken av de tre teorier bäst
överensstämmer med verkligheten, som äro varandra lika däri, att de
anse ljusets väg vara den kortaste vägen mellan två punkter,
men som skilja sig däri, att en definierar längden med den
Euklideiska geometrien, en med den sfäriska geometrien och en med
den Bolyai-Lobatschewskyska geometrien. Det var detta, som
var syftet med den precisionsuppmätning av triangeln Broeken,
Hohehagen och Inseisberg, som Gauss (1823) utförde. Någon
avvikelse av vinkelsumman från två räta kunde dock icke
fastställas.
Riemanns och hans efterföljares undersökningar förblevo
under flera årtionden en sällan och sparsamt använd tillgång för
fysiken. Deras tid kom först, sedan relativitetsteorien givit
frågorna om rum och tid deras starka aktualitet.
Det har skrivits så ofantligt mycket om relativitetsteorien,
och även så mycket talats om den, att det icke är lätt att ännu
en gång orda om den. Jag vill inskränka mig till att tala om det
historiska förloppet.
Under 1880-talet skedde en av de stora tilldragelserna inom
fysiken. Skiljemuren mellan två stora områden,
elektricitetsläran och optiken, föll. Det skedde genom Hertz’ upptäckt av
de elektromagnetiska vågorna och genom fastställandet, att
dessa vågor äro av alldeles samma art som ljusvågorna, blott
med större våglängd. En följd av denna upptäckt blev, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
