Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysikens rumskonstruktion av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken började vinna insteg, att alla fenomen ytterst äro
elektromagnetiska fenomen. Nu hade den engelske fysikern
Maxwell uppställt lagarna för de elektromagnetiska fenomenen i
ett system av kroppar, som befinna sig i vila i förhållande till
varandra och i förhållande till »etern». Den uppgift, som nu
förelåg, var då att utvidga dessa lagar, som legat till grund för
Hertz’ undersökningar och vilkas fruktbarhet alltså var
ådagalagd, till ett system av lagar, som äro giltiga även om
kropparna på ett godtyckligt sätt röra sig i förhållande till varandra
och i förhållande till »etern». Den, som löste denna uppgift,
var den holländske fysikern H. A. Lorentz. Naturligtvis vilar
hans teori på ett antal hypoteser. För den talar emellertid, att
den i sig upptagit nästan hela det vetande om de
elektromagnetiska fenomenen, varöver man vid denna tid förfogade.
Adertonhundratalets uppfattning var, att det finns en »eter»
och att ljuset med avseende på denna eter rör sig med konstant
hastighet. Med avseende på en kropp, som själv rör sig i etern,
måste då ljuset röra sig med en hastighet, som beror på kroppens
hastighet samt på riktningen av denna hastighet i förhållande
till ljusvågens fortplantningshastighet. Om man mäter ljusets
fortplantningshastighet i förhållande till en kropp, så bör man
alltså av det funna resultatet kunna se, om kroppen rör sig med
avseende på etern och, om detta är fallet, kunna beräkna
hastigheten. Speciellt bör det vara möjligt att på denna väg påvisa
jordens rörelse i förhållande till etern. Försöket utfördes av den
amerikanske fysikern Michelson. Resultatet var negativt. De
många kontrollförsök, som senare utförts, ha bekräftat detta
resultat. Det är icke möjligt att genom mätningar av ljusets
fortplantningshastighet i förhållande till jorden påvisa den
rörelse, som jorden faktiskt utför i rummet. I den ovan angivna
tankegången måste alltså finnas ett fel. Då i denna tankegång
inga andra förutsättningar göras än de, som till synes äro
självklara, måste det finnas något antagande, som för oss ter sig som
självklart, men som dock är oriktigt.
Den engelske fysikern Fitz Gerald påpekade, att
Michelsonförsökets negativa utfall blir begripligt, om det får antagas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
