Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysikens rumskonstruktion av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kropp, som rör sig med avseende på etern, sammantryckes,
så att dess längd från l reduceras till l\ 11 — —, där c är ljusets
hastighet med avseende på etern och v är kroppens hastighet,
likaledes med avseende på etern.
Varpå bero en kropps dimensioner? De måste bero på de
krafter, som molekylerna i en kropp utöva på varandra. Om
alla fysikaliska fenomen äro elektromagnetiska fenomen, så
måste dessa krafter vara av elektromagnetisk natur. Men
lagarna för de elektromagnetiska fenomenen voro ju uppställda av
Lorentz. Frågan reducerar sig alltså till en fråga om Lorentz’
elektromagnetiska teori. Är det enligt denna teori så, att om
ett med avseende på etern vilande system befinner sig i jämvikt
med vissa dimensioner, ett system av alldeles samma slag, som
rör sig med avseende på etern med hastigheten v, äger ett
jämviktstillstånd, vid vilket längden, mätt i rörelsens riktning, är
reducerad till l 1/ 1 — —, om l är längden av det vilande
systemet? Detta är en rent matematisk fråga. Den besvarades av
Lorentz. Hans resultat var, att svaret på frågan är ja. Det
är alltså enligt den MAXWELL-LoRENTz’ska teorien så, att en
kropp, som rör sig med avseende på etern, kontraheras på ett
bestämt sätt. Gåtan var löst, men till vilket pris!
Föreställningen, att en fast kropp, låt oss säga vår egen fot eller arm,
kan flyttas och vridas hur som helst, utan att dess dimensioner
ändras, hade måst uppges. Den förutsättning, som instinktivt
gjordes av oss, då rumsföreställningen först utbildades hos oss, står icke
längre i överensstämmelse med den vetenskapliga världsbilden.
Om Lorentz’ beräkning hade blivit vetenskapens slutord i
fråga om Michelson-försöket, skulle detta försök och dess teori
ha blivit en detalj i elektromagnetikens stora lärobyggnad, en
detalj på ett undangömt ställe. Att så icke skedde, utan i stället
Michelson-försöket och den därpå grundade teorien kom i
centrum för intresset, det är Albert Einsteins verk. Det är från
denna synpunkt med rätta, som han betecknas som
relativitetsteoriens grundläggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
