Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysikens rumskonstruktion av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einsteins insats består till en början däri, att han,
generaliserande utfallet av Michelson-försöket, uppställt den allmänna
principen, att en kropps translatoriska rörelse med avseende
på etern på intet sätt kan bestämmas. Inom de translatoriska
rörelsernas område kunna alltså enligt Einstein endast relativa
rörelser av kroppar med avseende på varandra bli föremål för
mätning. Einstein bar vidare förtjänsten att ha givit
relativitetsteorien dess skarpa matematiska form. Det har talats och
skrivits så mycket om dessa ting, att jag tror mig här icke behöva
undvika den matematiska formen.
Att de fysiska naturlagarna äga en symmetri av alldeles
bestämt slag, det är ett förhållande, som väl får anses ha varit
bekant så länge det funnits fysiska naturlagar. För att beskriva
ett fenomen måste vi på något sätt kunna beteckna läget av en
punkt. Enklast sker detta med hjälp av ett Cartesiskt
koordinatsystem. Nu kan emellertid detta koordinatsystem, även om vi
föreskriva, att det skall vara rätvinkligt, väljas på oändligt
många sätt. Man kan till en början flytta dess origo i tre olika
riktningar. Man kan därefter vrida systemet av de tre
koordinataxlarna omkring detta origo. Det ger ytterligare tre
rörelsemöjligheter. Det finns alltså en 6-falt oändlig skara av
rätvinkliga Cartesiska koordinatsystem, som alla i det avseendet äro
likaberättigade, att de alla med samma rätt kunna läggas till
grund vid beskrivningen av ett fysikaliskt fenomen. Nu är det
enligt den klassiska fysikens sätt att se uppenbart, att
naturlagarna icke kunna bero på vilket av dessa koordinatsystem man
använder. De måste med andra ord kunna skrivas på ett sådant
sätt, att de anta alldeles samma form i alla dessa
koordinatsystem. Detta är den sedan gammalt kända symmetrin hos de
fysiska naturlagarna.
Matematiskt kan man uttrycka det här sagda på följande sätt.
Vilket koordinatsystem man än använder är kvadraten på
längden av en liten sträcka dx, dy, dz:
dx2 + dy2 + dz’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
