Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar av de ferromagnetiska metallernas fysikaliska egenskaper av prof. G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke är någonting för det rena järnet karakteristiskt utan alltid
beroende på föroreningar eller bearbetningseffekter. En del äldre
och. nyare teoretiska försök att förklara hysteresen i järn som en
atomgitteregenskap synes alltså vila på en mycket tvivelaktig
experimentell grundval.
MAGNETISERINGENS TEMPERATURBEROENDE.
Upptäckten av att de ferromagnetiska egenskaperna hos järn
försvinna vid tillräckligt hög temperatur synes vara gjord redan
för cirka 100 år sedan av Scoresby. En mera allmän överblick
Fig. 2. Korresponderande magnetiska tillstånd för Fe, Co och Ni.
över magnetiseringens temperaturberoende erhölls emellertid
först genom undersökningar av Hopklnson (1889) i svaga och
medelstarka fält och av Curie (1895) vid stora fältstyrkor. Curie
fann därvid också att järn, sedan det vid cirka 760° C upphört att
vara ferromagnetiskt, visar en stark med temperaturen avtagande
paramagnetism. Särskilt noggranna undersökningar ha nyligen
utförst av Weiss och Forrer (1926 och 1929) över nickels
förhållande vid höga temperaturer. Från dessa mätningar återges i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
