Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare teorier för ferromagnetismen av doc. I. Waller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den ferromagnetiska kroppen. Varje atom antas bestå av en
inre del, atomresten, bestående av kärna och inre elektroner,
och av en yttre elektron (valenselektronen), vilken rör sig i
atomrestens elektrostatiska fält och i en sådan bana, att det mot
rörelsen i banan svarande magnetiska momentet är noll.
Atomresten förutsattes omagnetisk, i det de magnetiska momenten
där kompensera varandra. Vid magnetiseringen är det
valenselektronernas magnetiska moment, som inriktas. Vi tänka oss
den ferromagnetiska kroppen påverkad av ett yttre magnetfält
av styrkan H. För en godtycklig valenselektron gäller då, att
dess magnetiska moment inställer sig parallellt eller
antiparallellt i förhållande till fältet. Vi beteckna antalet motsvarande
atomer med n-\-’m resp. n — m, så att 2n — N betyder totala
antalet atomer i kroppen, medan totala magnetiska momentet
i fältriktningen, svarande mot dylik fördelning av de särskilda
momentriktningarna, är (n -\-m) jbt — (n — m) = 2m ^. Då en
ferromagnetisk kropp i allmänhet innehåller ett mycket stort
antal atomer, äro n och m i allmänhet att betrakta som mycket
stora tal.
Vi taga nu hänsyn till valenselektronernas växelverkan och
tänka oss densamma behandlad enligt den nyss för specialfallet
N=2 angivna HEiTLER-LoNDONska metoden. För varje m, d. v. s.
för varje möjligt värde på totala magnetiska momentet i
fältriktningen, finna vi då ett i allmänhet mycket stort antal »tillstånd»
med sinsemellan olika energivärden Dessa energivärden
äro mycket svåra att beräkna var för sig. Vad som emellertid
jämförelsevis lätt kan beräknas, är medelvärdet av energivärdena
för givet m. Detta är, så när som på en av m oberoende term,
Em= - -21 — 2?nuH,
varvid I är summan av utbytesenergierna för viss atom relative
kringliggande atomer. Den sista termen är potentiella energien
för »ett tillstånd m» relative yttre fältet H.
Vi ha nu att använda statistiska mekaniken på den
ferromagnetiska kroppen. Enligt Boltzmann är vid värmejämvikt (sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
