Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare teorier för ferromagnetismen av doc. I. Waller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förekomsten av funktionen tg nyp x hos Heisenberg i stället
för cot hyp x — — , såsom fallet är hos Weiss i anslutning till
x
Langevins teori för paramagnetismen, beror därpå, att hos
Heisenberg i enlighet med kvantmekaniken fordras, att för
varje elektronmagnet i ett yttre fält endast två inställningar äro
möjliga, parallellt och antiparallellt i förhållande till fältet. Om
man enligt Weiss formellt inför ett molekulärt fält och dessutom
tager hänsyn till nyssnämnda kvantmekaniska fordran, fås just
Heisenbergs formler med O såsom empirisk konstant.1 Det
väsentliga framsteget i Heisenbergs teori består däri, att
utbytesverkningarna ersätta det hypotetiska molekulära fältet, och att
en teoretisk uppskattning av CuRiEpunkten blir möjlig.
Beträffande den experimentella kontrollen av Heisenbergs
teori uppställer sig i första hand frågan: Ger teorien ett riktigt
värde för CuRiEpunkten, den temperatur 0, där de
ferromagnetiska egenskaperna försvinna? Denna fråga kan tyvärr på
teoriens nuvarande stadium endast ofullständigt besvaras. Ty
CuRiEpunktens läge enligt teorien beror av summan / av vissa
utbytesintegraler, och dessa kunna, med den ofullständiga
kännedom vi ha beträffande de yttre elektronerna hos en i ett
kristallgitter befintlig atom, endast ungefärligen uppskattas.
Heisenberg har dock visat, att en uppskattning ger riktig
storleksordning.
Beträffande en annan fundamental fråga, nämligen
variationen av magnetiseringen med temperaturen, då CuRiEpunkten
antas bestämd på experimentell väg, är teorien relativt gynnsamt
ställd. Visserligen stämmer teorien ej exakt med mätningarna;
avvikelserna äro sådana, att de experimentella värdena ligga
1 Om man bortser från växelverkan mellan valenselektronerna, inställer sig
varje elektronmagnet oberoende av de övriga. Man inser lätt enligt Boltzmanns
sats, att då måste gälla M/M0 = tgh as, med x = . Tages hänsyn till
växelverkan i anslutning till Weiss, har man att införa det molekulära fältet
av storleken aM (a proportionalitetsfaktor) som hypotetiskt bidrag till if,
d. v. s. att sätta x = Jtt. (H + aM). Den grafiska diskussionen ger sedan
kT
<t = 0k/^Mo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
