Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare teorier för ferromagnetismen av doc. I. Waller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av storleken en Bohrs magneton ju. Ur magnetiseringen vid låga
temperaturer finner man emellertid per atom för järn, kobolt
och nickel resp. 2.2, 1.8 och 0.6 BoHR’ska magnetoner. I första
hand måste därför den förutsättningen släppas, att i varje atom
blott en magnetiskt verksam elektron finnes. Enligt
erfarenheter ur teorier för spektra måste antagas, att magnetiska
egen-momenten för de särskilda elektronerna i en atom inbördes ställa
sig parallellt eller antiparallellt, så att totala momentet blir en
heltalsmultipel av /u. Avvikelsen från heltalsvärden för
genomsnittliga atommomentet vid ferromagnetiska metaller har Wolf
nyligen sökt förklara så, att atomerna ej alla befinna sig i samma
tillstånd och därmed lämna olika bidrag till genomsnittliga
spinmomentet. Enligt Wolf är för 90 % av järnatomerna (i
rent järn) magnetiska spinmomentet 2/bt och för 10 % av
atomerna 4/j. Motsvarande siffror för kobolt och nickel äro 60 % jli
och 40 % 3/i resp. 30 % 2fjt och 10 % 0. ’
Vad som hittills omnämnts kan blott bilda grundvalen till
förklaringen av de ferromagnetiska kropparnas egenskaper.
Framför allt är det ju i verkligheten ej så, att en dylik kropp,
som ej påverkas av något yttre magnetiskt fält, besitter en
magnetisering till nära mättning, såsom Heisenbergs teori i
likhet med WEiss’ska teorien fordrar. Vidare återstår att ge en
tydning av egenskapen hos ferromagnetiska substanser att
visa remanens och koercitiv kraft.
Nyckeln till förklaringen av dessa fenomen ligger i
hänsynstagandet till ett viktigt slag av kraftverkningar, vilka hittills
försummats, nämligen de rent magnetiska växelverkningarna
mellan elektronerna. Varje elektron har ju ett magnetiskt
moment ju, två dylika elektroner påverka varandra därför med en
viss kraft, enligt lagen för elementarmagneters inbördes
växelverkan. Dessa kraftverkningar äro mycket små jämförda med
dem, som svara mot »utbytesverkningarna» (hos ferromagnetiska
kroppar c:a 1,000 ggr mindre) men det oaktat av fundamental
betydelse för förståelsen av ferromagnetiska kroppars egenskaper.
Först i mycket starka fält (åtm. 10,000 gauss), då den direkta
verkan av yttre fältet på elektronmagneterna är stor i förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
