Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från rena metallytor av dr G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Senare ha Dushman5, raschevsky12a, Schottky24 m. fl.
utgående från olika förutsättningar granskat frågan om
elektronemissionens temperaturberoende, och ha därvid alltid kommit
fram till ekvationer, som formellt överensstämma med
RichardsoN-ekvationens T2-form. Dushman utgår från att elektronernas
specifika värme kan försummas och att emissionsströmmen
förhåller sig som en »ideal» gas. För konstanten A0, vars
universella karaktär han särskilt betonar, erhåller han:
^ _27t¥me _ ^ Amp
0 ~~ h3 cm2 grad2^ ’
vari k betyder Boltzmans konstant, m elektronens massa, s dess
laddning och h den PLANCKska konstanten.
Schottky utgår från den av v. Laue utarbetade
»^-termodynamiken» och erhåller därur T2-ekvationen utan att behöva
tillgripa några speciella hypoteser om emissionselektronerna.
Trots den goda inbördes överensstämmelsen mellan dessa
teoriers slutresultat uppstod likväl i och med de nya
upptäckterna av elektronböjningsfenomenen svårigheter bl. a. för
uppfattningen av elektronfrigöringsarbetets natur.
På grundvalen av det senaste årtiondets utveckling av den nya
sannolikhetsräkningen (Bose-Einstein och Fermi-Dirac) ha
dock nya möjligheter öppnats för tolkningen av »det metalliska
tillståndets problem». Även om den nya fysikaliska statistiken
ännu ej kunnat lämna någon allmänt erkänd lösning av den
elektriska ledningsförmågans gamla problemkomplex, så har den dock
beträffande elektronemissionen och därmed sammanhängande
problem lämnat intressanta bidrag till vår uppfattning av
fenomenen. Nedan skall lämnas en kort sammanfattning av den nya
teoriens uppfattning av Richardsons ekvation och de däri
ingående storheterna i enlighet med Sommerfelds29 framställning.
Såsom Richardson och andra ha visat, erhålla vi genom att
betrakta elektrongasen såsom »icke urartad», d. v. s. såsom en gas
med klassisk (MAXWELLsk) hastighetsfördelning, Richardsons
ekvation i dess ursprungliga (Tl/2)form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
