Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsmetoder för atomsprängning av docent G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande att alfa-partiklarna utsändas likformigt åt alla håll och
i huvudsak åstadkommas av p r o t o n-strömmen,1 gav vid
handen, att i ett tjockt Li-skikt erhålles per 109 protoner
ungefär 1 kärnomvandling vid 250 kV och 10 gånger så många
vid 500 kV. Särskilt anmärkningsvärd är den låga spänning
av endast 100 kV, vid vilken litiums kärnomvandling blev
märkbar; i senare försök har denna omvandling kunnat
iakttagas av Rutherford m. fl. (se nedan) ned till 30 kV och av
H. Rausch v. Traubenberg2 m. fl. ända till 13 kV. I
sistnämnda fall var dock utbytet endast av storleksordningen
10~~15 ä 10~~14. Processen antages av Cockcroft och Walton
förlöpa enligt formeln
Li7 + H1 2 He4 ;
d. v. s. en atom av litiumisotopen 7 skulle efter protonens
inträngande sönderfalla i två alfa-partiklar. Denna formel
stämmer mycket väl med de kända massförhållandena; man får
följande minskning i massa:
7.0130 + 1.0072 — 2 • 4.0011 = 0.0180.
Då enligt den Einsteinska relationen för sambandet mellan
energi och massa (W = mc2) energien 1 million elektronvolt
svarar mot en atomviktsändring =0.00107, fås alltså den
kinetiska energien hos de båda alfa-partiklarna tillsammans =
— 16#8 millioner elektronvolt, medan deras observerade
0.00107
räckvidd (8.4 cm) anger 17.2 mill. e.-volt.
Enligt lagen om rörelsekvantitetens konstans böra de båda
alfa-partiklarna utkastas i rakt motsatta riktningar.3 Denna
hypotetiska dubbelemission prövades av Cockcroft och "Walton
med en anordning enligt fig. 31, som också gav simultana scin-
1 En H2-molekylion kan, på grund av den ringa bindningsenergien mellan
atomerna, ifråga om sprängningsverkan anses likvärdig med två atom-ioner,
vardera ägande halva energien. I följd av utbytets hastiga stegring med
energien överväger verkan av de direkta protonstrålarna.
2 Die Naturwiss. 21 (1933), s. 26.
3 Vinkeln skiljer sig något från 180°, om den inträngande protonens
jämförelsevis ringa rörelsekvantitet tages med i beräkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
