Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsmetoder för atomsprängning av docent G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av Li-kärnan, i utmärkt överensstämmelse med Cockcrofts och
Waltons resultat/ och vid 1 mill. volt 40 omvandlingar.
Särskilt intressanta äro de resultat, som Lawrence,
Livingstone och G. N. Lewis2 erhöllo medelst kanalstrålar av den
tunga väteisotopen H2. Komplexa vätemolekyl-ioner av
sammansättningen H1 H2 accelererades till 2 millioner elektronvolts
energi; då dylika ioner träffa måltavlan, splittras de och giva
660 kV protoner och 1,330 kV H2-kärnor, för vilka
författarna föreslå namnet deutoner. Dessa H2-kärnor visade sig
vara synnerligen effektiva projektiler och åstadkommo
exempelvis vid beryllium minst 100 gånger flera sprängningar per
partikel än protoner. Vid litium erhölls, utom talrika
alfastrålar av 8.2 cm räckvidd, vilka få tillskrivas protonerna,
även alfa-strålar med räckvidden 14.5 cm, som är högre än
någon tidigare observerad. Dessa hastiga partiklar antagas
bildade genom sönderfall av Li6 efter H2-partikelns
inträngande; massförhållandena stämma ungefär med den iakttagna
räckvidden. Vi återkomma därtill nedan vid omnämnandet
av Rutherfords senare försök.
Ett annat intressant resultat var att deutoner, då spänningen
överstiger 800 kV, på varje slag av måltavlor, även sådana av
guld eller platina, ge upphov till protoner av 18 cm
räckvidd, möjligen genom att deutonen själv splittras i en proton
och en neutron. Från vissa ämnen erhöllos dessutom
sprängningsprotoner av annan räckvidd.
Under tiden hade Cockcrofts och Waltons undersökningar
raskt fortsatts på Cavendish-laboratoriet av Rutherford och
medarbetare till honom.3 Likspänning upp till 200 kV erhölls
ur en transformator om 100 kV med hjälp av första steget i en
Cockcroft och Walton-koppling (jfr fig. 12); denna spänning
fördes till ett av Oliphant konstruerat kanalstråle-rör, som
medgav användandet av mycket hög strömstyrka. Sedan ioner-
1 Ytskiktet av Cockcrofts och Waltons Li-måltavla torde hava bestått av
oxid.
2 Phys. rev. 44 (1933), s. 55—56.
3 M. L. E. Oliphant och Lord Rutherford. Proc. roy. soc. 141 (1933), s.
259; desamma + B. B. Kinsey, Proc. roy. soc. 141 (1933), s. 722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
