Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marie Sklodowska Curie av lektor Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna gräns märktes ingen inverkan av den intensiva strålning från emanation och därav bildat belägg, som det koncentrerade preparatet var utsatt för. Någon ändring i halveringskonstanten, 3, 823 dagar, har I. Curie och C. Chamié ej heller kunnat iakttaga vid olika ålder hos emanationen. På liknande sätt har madame Curie konstaterat, att varken solstrålar eller y-strålar ha någon som helst verkan på radiumemanationens sönderfall. Detta ger kraftigt stöd åt antagandet, att intet kan förändra radioaktivitetens gång. När i något fall en ändring förmenats förekomma, har den berott på andra yttre faktorer.
I samband med undersökningar över a-partiklarna har Rutherford tillsammans med Geiger räknat antalet utsända a-partiklar. Genom att samtidigt uppskatta den mängd helium, som a-partiklarna gav upphov till, beräknades Avogadros konstant, d. v. s. antalet molekyler i en grammolekyl av en gas. Detsamma utförde madame Curie och Debierne med a-partiklar från det förut omtalade poloniumpreparatet och erhöllo med övriga forskare överensstämmande värden. Räkningarna verkställdes dels med scintillationsmetoden, där varje a-partikel åstadkommer en ljusblixt på en fluorescerande skärm, dels med en elektrometrisk registreringsmetod. Denna var så ordnad, att varje a-partikel, som inträdde i en ionisationskammare, genom stötverkan fick så stor effekt, att den hos en strängelektrometer, åstadkom en impuls, som fotografiskt registrerades på en rörlig film.
Vid denna räkning, som omfattade 10,000 a-partiklar, uppmätte madame Curie även fördelningen av tidsintervallen mellan de särskilda a-partiklarna och fann, att de individuellt tagna ha olika värden, fördelade enligt de rena tillfälligheternas lag.
Men medtages ett tillräckligt stort antal, framträder den generella lagen. Om 2V0 är det totala antalet observerade inter-
T
valler under tiden T, är medelintervallet 0 = —. Madame Curie
A°
bestämde antalet intervall N, större än ett givet tidsmoment r, och fann, att observationerna stämde väl med den enligt sannolikhetskalkylen beräknade formeln:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
