Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marie Sklodowska Curie av lektor Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N = N0e~v
ett uttryck, som är av samma form som den karakteristiska lag, som gäller vid alla radioaktivitetsmätningar.
Ett intressant arbete publicerades 1925 av madame Curie och Yovanovitch, vari de medelst en kalorimetrisk metod visade, att värmeutvecklingen hos ett radiumsalt, som förvarats i många år, är så mycket större än hos ett nyligen preparerat salt, som teorien fordrar, på grund av i det äldre bildat polonium. Med stöd härav har Yovanovitch i anslutning till sina övriga arbeten över mesotorium utarbetat en metod att bestämma mesotoriumhalten i ett radiumpreparat.
Det på olika fronter bedrivna intensiva studiet av de radioaktiva processerna, särskilt det som gäller strålningen, har under de sista femton åren uppenbarat en rent häpnadsväckande detaljrikedom. Därigenom har åt forskningen givits förut oanade hjälpmedel att tränga in i atomernas inre värld.
Då a-partiklar utslungas vid ett radioaktivt sönderfall, tillryggalägga de några centimeter i luften. Av de tiotusentals atomer, som a-partikeln flyger igenom per centimeter av sin bana, synas i ytterst enstaka fall någon enda påverka strålens riktning och då stöta den kraftigt åt sidan. Den med utgångspunkt härifrån av Rutherford uppställda kärnmodellen för atomens byggnad, vilken vidare utarbetats av Bohr m. fl., antar som bekant, att atomen består av en punktformig central kärna innehållande atomens egentliga massa och med positiv laddning Ze, omgiven av Z elektroner var och en med negativ laddning e, fördelade kring kärnan på bestämda energinivåer. Den kraftiga avböj ningen av a-partikeln skulle endast äga rum i de sällsynta fall, då den kommer så nära den lilla kärnan, att den stötes bort av dess positiva laddning. Ar kärnan lätt, kastas även den åt sidan bildande en visss vinkel med a-partikeln. På det mest eleganta sätt har ju dessa laddade partiklars banor och de händelser de äro utsatta för på sin väg, åskådliggjorts genom C. T. R. Wilsons sinnrika metod att förmedelst adiabatisk utvidgning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
