Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljusets dispersion i gaser av fil. dr. S. Friberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gaser fordras då införandet av en tredje mera kortvågig egenvåglängd, vilken utövar ett dominerande inflytande. Överensstämmelse, i detta fall förbluffande god, mellan den experimentella verkligheten ock formler, konstruerade på detta i viss mån godtyckliga sätt, har sin stora praktiska betydelse. Den utgör ett tillräckligt fastän icke nödvändigt bevis på det korrekta utförandet av de relativa mätningarna och på metodens tillförlitlighet, då det gäller dessa.
En teoretisk undersökning av formelkonstanternas belopp måste dock uppskjutas, tills mätningarna utsträckts längre mot ultraviolett. Den av Ladenburg anvisade vägen bör även här vara framkomlig. Tyvärr måste man här nöja sig med den renhetsgrad, som de i handeln saluförda gaserna äga.
Till följd av den bristande noggrannheten i äldre mätningar av gasers dispersion måste det föreliggande materialet betecknas som mycket knappt. Många frågor av teoretisk betydelse måste därför lämnas öppna. Såsom påvisats vid kvicksilver och argon liksom vid andra gaser, synes ett stort inflytande på dispersionen tillkomma seriegränsen och det därtill anslutna kontinuet. Emellertid är en annan förklaring möjlig. Det höga frekvensvärdet kan bero på att två elektronsprång ske samtidigt.
Det förtjänar även påpekas, att vissa experimentella resultat erhållits, som strida mot kvantumteorien. Så fann Langer, som enligt Pucciantis metod undersökte vätes dispersion i en från Balmerlinjer fri del av spektrum, att strimmorna ej förskötos, då en mycket kraftig elektrisk urladdning fick gå genom det ena röret. Om denna iakttagelse är riktig, följer, att refraktionen för väte är oberoende av om atomerna äro fria eller bundna två och två till molekyler. Dessa och många andra viktiga teoretiska frågor vänta på det experimentella materialets sovring och utökning för att kunna besvaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
