Kosmos / Band 12. 1934 / 64 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronmikroskop av fil. lic. S. v. Friesen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ELEKTRONMIKROSKOP.

Av Sten v. Friesen.

Om man i ett vanligt mikroskop betraktar ett antal parallella linjer, t. ex. ett optiskt gitter, så måste dessa linjer för att man skall kunna se dem skilda åt, befinna sig på ett visst minsta avstånd från varandra. Detta minimiavstånd kallas för mikroskopets upplösningsförmåga. Denna bestämmes därav att för en korrekt avbildning, inte bara huvudmaximum för det från föremålet utgående ljuset utan också åtminstone första böjningsmaximum måste komma in i objektivet. Upplösningsförmågan d ges därför av formeln:

d = λ /(n sin a) , där

λ är våglängden hos det använda ljuset,

a vinkeln mellan huvudmaximum och första böjningsmaximum och

n brytningsindex för det medium i vilket ljuset går från föremålet till objektivet.

n sin a är den numeriska aperturen.

Formeln gäller för rakt infallande ljus, och genom att istället använda snett infall och endast utnyttja den ena sidans böjningsmaximum, kan man särskilja detaljer på halva avståndet d från varandra.

Vi kunna enligt denna formel genom att använda ljus av våglängden 0.5 µ och ett objektiv med en numerisk apertur 1.6 (det högsta värde som finnes angivet för något objektiv i Zeiss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>