Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan tråd och cylinder direkt antalet av de per sekund på tråden träffande alkaliatomerna och därmed intensiteten av molekylstrålen vid trådens läge. Metoden är utan vidare användbar för kalium (7^=4.1 7), Rubidium (77 = 4.io7) och Cäsium (Vj = 3.9 V). Vid natrium (Vj = 5.13 7) och Lithium (77 = = 5.37 7) måste tråden beklädas med ett 1-atomigt syreskikt. Det väsentliga är, att trådens elektronaffinitet är större än joniseringsspänningen Vj för den ifrågavarande atomen.
Volframs elektronaffinitet vid 1 600° K är 4.48 7, syrets är betydligt större. Denna metod, som J. B. Taylor har utarbetat i Sterns institut för mätning av intensiteten hos molekylstrålar, är synnerligen känslig och noggrann samt har dessutom fördelen av att vara rätt bekväm i användningssättet.
5. Manometermetoden, Stern och Knauer ha uttänkt en mycket sinnrik metod, som har visat sig utomordentligt nyttig.
Molekylstrålen träffar spalten av en för övrigt sluten behållare. Emedan alla strålmolekylerna hava samma rörelseriktning, kunna de löpa genom spalten i en sådan »detektor». Vid den första sammanstötningen med väggen reflekteras de emellertid i alla riktningar. På grund därav kunna de endast delvis åter utströmma genom spalten. Trycket inom detektorn tilltager alltså. Detta tilltagande pågår så länge, tills lika mycket gas lämnar detektorn genom vanlig strömning som molekylstrålen tillför. Genom förstoring av spaltens strömningsmotstånd kan utströmningen försvåras. Stern använde konstgreppet att bygga en detektor med en kanalformig öppning. Elyga strålmolekylerna parallellt med kanalaxeln, så hindras de icke att inträda i detektorn. Inom detektorn stöta molekylerna mot väggen och få alla möjliga rörelseriktningar. Antalet molekyler, som lämna detektorn, beror därför i hög grad på utströmningskanalens längd.
Sedan jämvikt inträtt, mätes trycket i detektorn med en känslig varmtrådsmanometer. Tryckökningen i detektorn bestämmes tydligen av förhållandet mellan kanalens strömningsmotstånd och strömningsmotståndet av ett hål med samma tvärsnitt som kanalen. Detta förhållande kallas detektorns »^-Faktor». Mano-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
