Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylstrålar av dr. R. Schurmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
banornas plan hos samtliga vara vinkelräta mot fältriktningen. Enligt den moderna teorien veta vi, att banföreställningarna hade betydelse endast som arbetshypotes. Väteatomens elektronmoment beror i stället på spinnet. Dessutom har Fraser år 1927
genom ett mycket instruktivt försök visat, att väteatomen har klotsymmetri. Han undersökte spridningen av väteatomerna i en främmande gas med och utan magnetfält. Om väteatomen kunde framställas genom en plan modell, skulle stöttvärsnittet i fallet med magnetfält, då alla banplan borde stå vinkelrätt mot fältriktningen, vara ett annat än i fallet utan fält, Varvid atomerna orientera sig oregelbundet. Försöket visade att magnetfältet icke hade något inflytande.
Ehuru banföreställningarna sålunda icke äga fysikalisk realitet, är det av intresse att lägga märke till den betydelse de dåvarande föreställningarna ägde vid stern-gerlach-experimentets tillkomst år 1921. Stern drog nämligen av dessa den slutsatsen, att riktningskvantiseringen borde medföra att gaser med en valenselektron i magnetiskt fält borde visa dubbelbrytning, en sak, som tidigare aldrig observerats. Till sitt värde borde dubbelbrytningen vara oberoende av fältstyrkan.
Detta betydde alltså en motsägelse för de dåvarande föreställningarna. Då kom Stern på den idéen att använda molekylstrål-
Fig. 13. Schematisk framställning av steen-gerlach-experimentet.
Fig. 14. Schematisk framställning av en monokromatiserad stråles magnetiska uppspaltning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
